Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Wickenberg var den mest fdrgbegdvade bland Karl Johans-tidens yngre
landskapsmålare, men hans verksamhetstid blev kort. Att han med sina realistiska tendenser likväl
bottnade i romantiken, framgår av hans förkärlek för mdnskensbilder. »Notdragning i
månsken», möjligen ett holländskt motiv, visar en fint graderad valörskala i grå toner
med inblandat olivgrönt. — Malmö museum.
varens syn» och »Munkar, som finna ett lik», allt bidrag till den litterära
»rysningens» kult. — Mest njutbar är Alexander Lauréus numera i sina
ljusare hållna, inte minst kulturhistoriskt intressanta, stockholmska
värdshusscener, såsom »Dansgillet», och i sina romerska valvbyggnadsinteriörer med
infallande dagsljus.
De tre ungefär jämnåriga skåningarna Wickenberg, Palm och Stäck
voro nära tre decennier yngre än Lauréus. Palm och Stäck, av vilka särskilt
den förre började i romantiskt Fahlcrantz-manér, kommo senare till Rom
och togo intryck av det där härskande »finmåleriet». Men den största
målarbegåvningen, Per Wickenberg, avled vid unga år i Pau (1846). Han
utgick från Fahlcrantz’ intresse för atmosfärisk stämningsverkan och
pastos färg, men förenade därmed en i Paris och Holland tillägnad, ganska
realistisk natursyn. Färgskalan blev särskilt i hans vinterstycken
anmärkningsvärt naturtrogen med dragning mot blått. Det romantiska elementet
levde mest kvar i hans månskensbilder från holländska kusten; dock fanns
även här något nytt, pekande fram mot Wahlberg och Rydberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
