Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
misstaga de sig helt och hållet. Qvinnans lifliga lekfullhet skall ej
bortjagas af allvarligt arbete. Ingen mensklig varelse har rättighet att vara
sysslolös eller att som fogeln i bur äta ur annans hand.»
I samma tidskrift diskuteras även yrkesval. Bl. a. framhålles därvid
renskrivning som ett mycket inbringande yrke under den motiveringen,
att »i Stockholm och vissa landsortsstäder är det svårt att erhålla pålitlige
renskrifvare, emedan de karlar, som egna sig åt detta yrke, vanligen äro
försupne drinkare».
FREDRIKA BREMER.
Bakom dessa kvinnorörelsens första yttre landvinningar fram till
1880-lalet skymta konturerna av den banbrytande personligheten inom svensk
kvinnorörelse: Fredrika Bremer. Hon gjorde kvinnorörelsen till en
livsfråga för hela samhället och ej till något krasst självändamål. Henne
tillkommer också äran av att den svenska kvinnorörelsen aldrig kom att
starta som en manshatets eller kvinnoförgudandets rörelse. Hon drevs
fram till sin stora gärning av två samverkande faktorer, å ena sidan en
ideellt grundad övertygelse och å den andra barndoms- och ungdomsårens
bittra erfarenhet av de många missförhållanden, hon sedan kom att
bekämpa. Det förmögna Bremerska hemmet var präglat av insnörd
konvention, fadern, brukspatron Bremer, var en despot, fruktad av barnen,
modern var en vacker och ytlig salongsdam, som främst lade an på
döttrarnas sällskapstalanger, förutsättningar för s. k. goda partier. På
egendomen Årsta i österhaninge, dit familjen Bremer flyttat från Finland
-—-överflyttningen till Sverige skedde 1804, då Fredrika var tre år gammal
— växte den unga flickan upp, ett livligt, passionerat och excentriskt barn,
enligt nutida begrepp ett utpräglat problembarn. Hon kunde aldrig vara
den dyrkade modern till lags, vare sig i nigning eller handkyssning, och
hennes entré i sällskapslivet gjorde henne ej milt stämd mot försynen, som
utrustat henne med ett obetydligt yttre och en alltför stor näsa. Hon och
systrarna fingo inte äta sig mätta för att ej förstöra sin sylfidiska växt,
de fingo inte röra sig ute i det fria på egen hand, det passade sig ej för
unga flickor på den tiden, önskade de motion, kunde de ju så väl skaffa
sig den genom att ställa sig bakom en stol, hålla i ryggstödet och hoppa
upp och ned tvåhundra gånger! Någon gedigen bildning bjöds dem inte,
det skulle vara bortkastat på en flicka.
Sv. folket genom tiderna VIII. —21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
