Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjen Bremers resa till kontinenten i fyrspända täckvagnar vidgar
den tjugoåriga Fredrikas horisont och öppnar i viss mån porten ut till
världen, men efter hemkomsten förefaller henne livet på Årsta enformigare och
tröstlösare än någonsin. I hennes självbiografiska anteckningar från den
liden finner man en passus, som får anses synnerligen betecknande för vad
hon då kände och tänkte:
»Fruntimmers lott i allmänhet och min egen särskilt syntes mig ryslig.
Jag såg dristighet och mod i männens blickar, hörde dem gifva tankar och
känslor luft — och jag var dömd till tystnad, till intet lif. Jag kände mig
vara född med starka vingar men kände äfven att de voro stäckta, och
trodde, att de alltid så skulle hli.»
Hennes liv syntes henne så meningslöst, att hon »förlorade tron på en
vis och harmhertig Gud». Det var ansikte mot ansikte med det oförskyllda
lidandet, inte minst de oskäliga djurens, som hennes själsliv växte och
hennes väsen fördjupades. Detta blev ännu mera fallet, sedan hon vid ett besök
i Kristianstad hos en gift syster träffat rektorn, sedermera kyrkoherden Per
Böklin. Han blev hennes lärare, förmedlade bekantskapen med filosofien,
hjälpte henne övervinna hennes religiösa tvivel, vidgade hennes intellektuella
horisont. Böklins tillgivenhet för eleven forbyttes i varmare känslor, men
Fredrika Bremer, som kanske i grunden besvarade dem, ansåg sig kallad
att helt uppgå i sitt författarskap. Hon hade nämligen efter sina blygsamma
försök att ge ut sina första »Teckningar ur vardagslivet» (1828), vilka
mot-togos med välvilja och renderade henne Svenska akademiens mindre
guldmedalj — den större kom henne längre fram till del — fortsatt på den
inslagna vägen. Samtidigt kom hon som populär författarinna i kontakt med
den tidens storheter i in- och utlandet.
Det författarskap, som nu följde och kulminerade i »Familjen H»,
»Presidentens döttrar», »Grannarna», »Hemmet» och »Morgon väkter»
(1842), en »trosbekännelse», riktad mot Strauss, inriktade hon
målmedvetet på att skapa en reformerad uppfattning om kvinnornas ställning.
Hennes varma religiositet, fina humor och sunda verklighetssinne kommo
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den svenska kvinnorörelsen är inlimt förbunden med
Fredrika Bremers namn. Hon var även framstående som författarinna, men det är, som
XV. F. Palmblad träffande anmärkt, inte konst eller genialitet, som ge hennes skildringar
deras värde utan det goda hjärtat. Både på samtidens och eftervärldens sociala strävanden
har hon utövat ett ovärderligt inflytande. ■— Oljemålning av J. G. Sandberg 1843. Gripsholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
