Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se vi till kvinnortias representation i beslutande församlingar, i styrelser
och nämnder inom landstingens och kommunernas förvaltning, kan man
näppeligen tala om överrepresentation. Börja vi med kyrkomötet, kunde vi
i och med 1938 års möte inregistrera en framgång: 2 av de 60 ledamöterna
voro kvinnor, den ena Ester Lutteman, tidigare suppleant, det andra
kvinnliga lekmannaombudet Gunni Hermelin. Sverige har f. n. i Mary
Reuterswärd sin enda kvinnliga kommunalfullmäktigordförande och har haft sin
första kommunalnämndsordförande i Elisabeth Tamm. I
kommunalfullmäktige voro kvinnorna enligt 1934 års val 305 på 25,150 män, i
municipal-fullmäktige 56 på 1,917 män, i stadsfullmäktige 171 på 3,330 män och i
landstingen 9 på 1,131 män — onekligen ur kvinnorörelsens synpunkt
synnerligen nedslående siffror. En aktion för ökad kvinnorepresentation har
under 1938 på initiativ av Fredrika Bremer-Förbundet fullföljts av 35
politiskt neutrala kvinnoorganisationer. Den resulterade i att 44 kvinnor
numera sitta i landstingen (en procentuell ökning från 0,79 till 3,5 °/o) och att
antalet kvinnliga stadsfullmäktigeledamöter numera är 305, vilket innebär
en ökning från år 1934 med 72 %>. Resultaten av
kommunalfullmäktigvalen äro, när detta skrives, ännu ej kända. Man får hoppas, att
kvinnornas valframgång även måtte sträcka sina verkningar till sammansättningen
av styrelser och nämnder, där den s. k. obligatoriska kvinnan i fattig- och
barnavårdsnämnder oftast fått ensam svara för det kvinnliga inslaget.
Detta saknas för övrigt på några undantag när även i länens
barnmorske-styrelser, det efterlyses i byggnads- och oftast även i pensionsnämnder.
Under de mer än åttio år, som den svenska kvinnorörelsen nu
till-ryggalagt, ha helt naturligt vunna resultat omväxlat med en och annan
felslagen förhoppning. Även om man i stort sett kan påstå, att den svenska
kvinnan av i dag teoretiskt sett är en fullmyndig medborgare kan man
fördenskull dock ej fastslå, att den svenska kvinnorörelsen därmed spelat
ut sin roll. Den har endast förändrat karaktär liksom de dominerande
frågor, den behandlar. Förr voro frågorna färre och större, nu äro de
flera och mer speciella.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
