Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En musikalisk salong i Stockholm på 18i0-talet. — Litografi av C. Brouhn i tidningen
»Bazaren» 154/. Kungliga biblioteket.
MUSIKLIVET OCH OPERAN.
AV EINAR SUNDSTRÖM.
I ett brev till Patrik Alströmer berättar Gjörwell om riksrådet Adam
Horns död natten till 24 januari 1778. »Han for hem från slottet kl.
omkring 2 om natten, ville spela på sin basviol, fingrarne ville ej föra stråken,
han kände sig ondt, lät genast öppna sig ådren, såg bloden rinna tjock, sade
till fältskären: ’förbind armen, det är onödigt’, fick mera ondt och var död
sans fagon ordinaire kl. 4. Det var att dö å la romaine. Han lämnade efter
sig skulder och musicalier.» Liksom Bellman låter den dödssjuke Movitz
knäppa oktaven på sitt instrument i väntan på döden, stämma strängarna
och sjunga om livets vår, så dog en av rikets herrar som en genuin spelman.
Horns död ger i en glimt något av mannen och hans intressen. Han var
tapper, och han var en lidelsefull amatörmusiker. Som statsman säges han
icke ha varit en »vän av träget arbete», men hlev det fråga om hans livs stora
intresse, musiken, förefaller han icke ha skytt möda och besvär. Och som
Horn, lika begivna på musik, voro många av hans samtida på riddarhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
