Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandinavismen och den nordiska tanken. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ångans och de skandinavistiska broderskapskänslornas tecken — de skandinaviska
studenternas ankomst till det flaggsmyckade och entusiastiska Stockholm sommaren 1856.
Litografi i »Illustrerad tidning» (1856).
SKANDINAVISMEN OCH DEN NORDISKA TANKEN.
AV EDVARD THERMÆNIUS.
Söndringens tid är förbi (och hon borde ej funnits i andens
fria, oändliga värld), och besläktade toner, som klinga
Sundet utöver, förtjusa oss nu, och synnerligt dina.
Därföre Svea dig bjuder en krans, här för jag dess talan:
tag den av broderlig hand och bär den till minne av dagen 1
Dessa ord av Esaias Tegnér, då han vid 1829 års promotion i Lund
bekransade Adam Oehlenschläger, utgöra ingångsspråket till skandinavismen.
Försöken att närmare förena eller till en helhet sammangjuta de
nordiska folken hade hittills alltid misslyckats. Under 1800-talets andra
decennium började det emellertid skönjas, att åtminstone de krigiska
uppgörelsernas tid var slut och borde förgätas. Splitet och söndringen borde
efterträdas av ett närmande, till en början åtminstone i »andens» värld.
Man hade nämligen bland lärde och skalder, och framför allt i
universi-tetskretsar i Lund och Köpenhamn, börjat upptäcka eller återupptäcka det
gemensamma arvet från fornnordisk tid. Ej minst hade Oehlenschläger
och Tegnér genom sin diktning bidragit till att skapa en livlig, mången gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
