Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandinavismen och den nordiska tanken. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänförd, beundran för den nordiska forntiden och dess gestalter — dem
de visserligen starkt idealiserade.
Språkens likhet, som lät åtminstone bildade svenskar, danskar och
norrmän utan svårighet förstå varandra, utgjorde emellertid då som nu det
viktigaste eller åtminstone i praktiskt avseende mest märkbara bandet. Den
gav en förnimmelse av verklig, påtaglig frändskap. Själva grannskapet
åter, vilket som bekant i och för sig lika lätt kan föranleda till
förtretligheter och ovänskap i umgänget som till motsatsen (och det såväl mellan
individer och familjer som hela nationer), fick en ny och lyckligtvis
gynnsam betydelse genom de nu starkt förbättrade kommunikationerna. Den
ideella utgångspunkten för skandinavismen är Tegnérs ord, då han
ovannämnda år räckte sin skaldebroder lagerkransen, men den praktiska är helt
enkelt, och vardagligt nog, att reguljär ångbåtstrafik året dessförinnan
kommit till stånd mellan Malmö och Köpenhamn. I förbigående kan
anmärkas, att ångbåten var och förblev vehikeln för skandinavismen under
praktiskt taget hela dess tillvaro. När järnvägens tid bröt in, var
skandinavismen i sin första blomstring redan förbi.
Oehlenschlägers närvaro i Lund berodde ytterst på den store
mångfres-taren, litteraturhistorikern och nykterhetskämpen Peter Wieselgren. Denne
hade tidigt goda danska förbindelser och kände sig som »skandinav». Han
hade under en vistelse i Köpenhamn i juni 1829 — för övrigt på några
vittra danska vänners förslag — anmodat Oehlenschläger att komma över
till Lund. Så skedde omedelbart; Oehlenschläger firades och hyllades —
och uppmanades av de blivande filosofie magistrarna att åter komma till
promotionen något mer än en vecka senare. Då förnyades hyllningen av
Lunds professorer och studenter och fick sin särskilda glans och framtida
betydelse genom Tegnérs ord och gest: lagerkransningen.
Med all rätt har denna akademiska fest alltid räknats som
skandinavismens födelsestund, och det kan ha sitt intresse att notera, att Wieselgren,
vars skandinavistiska sympatier så småningom svalnade, själv var fullt på
det klara med denna sak. »Då Oehlenschläger 1829 först kom som min
gäst och detta blev början till kurtisen, så kan jag ej förneka mina
antece-dentia...», skrev han 25 år senare till Henning Hamilton, då en av
Sveriges främste statsmän och efter ytterligare tio år en av dem som spelade
främsta rollen i den politiska skandinavismens tragiska sista akt.
Vad menas då med skandinavism? Ordet har onekligen flera
betydelser. En har nyss antytts. Skandinavismen i vidsträcktaste mening kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
