Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandinavismen och den nordiska tanken. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gemensamma möten; så exempelvis det första skandinaviska
naturforskaremötet i Göteborg 1839. Samtidigt härmed hade i Danmark en nordisk
litterär tidskrift börjat utkomma. Karl XIV Johan, som onekligen var en
både uppmärksam och förutseende iakttagare, hade häruti tyckt sig spåra
ansatser till en rörelse, som kunde bliva vådlig för status quo i Norden.
Själv liksom sina samtida hland Europas ledande monarker och statsmän
motvillig mot alla förändringar och dessutom hunden hl. a. av hänsyn till
Ryssland, motarbetade han öppet den begynnande skandinavismen.
Denna hade då ännu ej någon påtaglig politisk tendens. Men inom kort
började det visa sig, vad man egentligen i Danmark åsyftade.
Grundorsaken till danskarnas intresse för ett enhetligt eller åtminstone enigt Norden
var Danmarks eget riskabla läge. Landet hotades uppenbarligen alltmer
av sin granne i söder. Dess helt tyska landsdel Holstein och halvt tyska,
halvt danska landsdel Slesvig började gravitera åt Tyskland. Ju mer
natio-nalitetsrörelserna gjorde sig märkbara, desto mer funno sig den danske
monarkens tyska undersåtar benägna att känna det ganska milda danska
regementet som ett förtryck. Så småningom började nationalmedvetandet
vakna även hos danskarna i Slesvig, och allt artade sig till en konflikt av
det slag, varpå europeisk politik i dag är överflödande rik, men som då ännu
var jämförelsevis ovanlig. Förhållandena invecklades ytterligare genom
»hertigdömenas», d. v. s. Slesvigs och Holsteins, besynnerliga statsrättsliga
ställning; även furstliga arvstvister bidrogo härtill. Den slesvig-holsteinska
frågan tillhör överhuvudtaget de krångligaste juridiska och historiska
tvisteämnen, som tänkas kan. Den sammanvävdes nu med den skandinaviska
därigenom, att ett nybildat danskt parti, det nationalliberala — i viss mån
ej helt sammanfallande med den skandinaviska rörelsen — sökte göra gäl-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Med mycket stora förväntningar såg svenska folket
1844 den åldrige Karl XIV Johan, av vars en gång stora popularitet nu endast fattiga
spillror voro kvar, efterträdas på tronen av sin begåvade, liberalt anstuckne och för sin
regentgärning ytterst väl förberedde son Oskar. »Rätt och sanning» lydde Oskar I:s
valspråk, och han insåg, att det krävdes en mängd reformer på åtskilliga ekonomiska,
politiska, sociala och humanitära områden för att förverkliga det. Han tog också sitt kall
allvarligt ■— men samtiden väntade sig ännu större ting av honom, än han mäktade eller
hann utföra. Ivrig »skandinav», fick han uppleva besvikelsen av sin misslyckade stråvan
att ena Nordens tre riken i ett gemensamt försvarsförbund. — Exemplar av denna ståtliga
ryttarbild av »Sveriges och Norriges konung» i skönt kolorerad litografi ha fästs pd
väggar och kistlock i otaliga enkla svenska hem, där en bild av landets konung i gångna
tider sällan saknades bland prydnaderna. — Kistebrev, tryckt av P. A. Huldberg i
Stockholm, här återgivet i c:a 1/i skala. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
