Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandinavismen och den nordiska tanken. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sägas vara strävandet att
till varandra närma de
nordiska länderna,
åtminstone i kulturellt
avseende. Och i så måtto är
skandinavismen levande
ännu i dag, på nutida vis
omhändertagen av
modernt arbetande
organisationer. Egentligen och i
trängre mening menas
därmed åter den rörelse,
som syftade till allt
närmare politiskt samgående
och ytterst till en
tre-stats-union, och som i olika
kretsar gjorde sig starkt
gällande vid upprepade
tillfällen under 1840-,
50-och 60-talen och först
1864 fick dödsstöten.
Alldeles särskilt märkbart var
detta strävande bland den
studerande ungdomen vid
Nordens fyra universitet;
därför har ock den s.
k. studentskandinavismen
haft en verklig betydelse
(se härom bd 8, sid. 138 ff.
och nedan sid. 376 ff.).
Efter den
mångomtalade promotionen i Lund
hände det vid några
tillfällen, att vetenskapsmän
från de tre nordiska län
derna sammankommo till
Den danske målaren Constantin Hansen hörde till dem,
som inspirerades av Tegnérs klangfulla ord vid
magisterpromotionen i Lund 1829 och hans bekransande av
broderfolkets störste diktare. Den bild av scenen, han 1866
målade, är inte något verklighetstroget reportage — på
händelser av detta slag sågo f. ö. nyväckta
»skandinaver» inte med kalla referentblickar, och målningen, som
tillkom på förslag av Orla Lehmann, vill även den bära
syn för sägen om »besläktade toner, som klinga Sundei
utöver». Nästan lika lyriskt var »Lunds Weckoblads>
referat den 1 juli 1829: »En conjunction af 2:ne
planeter af första storleken kunde liksd litet gå för sig utan
märkvärdigheter på den academiska himmelen som på
den naturliga. Biskop Tegnér, som, liksom då han sjelf
var promotor för 9 dr tillbaka, förhöjde
promotions-acten genom en episode, hvilken icke står i ritualen,
införde äfven i är en dylik förvånande, men ändå mera skön
än förvånande. Väl icke påfve, men dock biskop, och,
vad mera var, sjelf skald —- sådan som vi känna honom
— bekransade han på Parnassen Oehlenschläger med en
lager, liksom fordom Clemens VI bekransade Petrarca pd
Capitolium». — Tegnér bekransar Oehlenschläger i Lunds
domkyrka. Oljemålning av Constantin Hansen. Privat ägo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
