Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandinavismen och den nordiska tanken. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tets» resultat och räddade Sverige
från att inblandas i det krig Preussen
ville påtvinga Danmark för att helt
enkelt erövra Slesvig. Det kan ej
förnekas, att denna populära
uppfattning i stort sett är riktig, d. v. s.
att den innehåller sanningen —
ehuru i stark förkortning. Men likaväl
som allvarliga förhandlingar
före-gingo och efterföljde
Skodsborgs-mötet och lika visst som det är, att
svensk hjälp till Danmark i krigsfall
betraktades som en tämligen given
sak redan dessförinnan, likaväl
fortsatte de länge efter Ulriksdalsmötet.
Detta betydde med andra ord icke
ett abrupt nej till Danmarks önskan
om svensk hjälp. Mötet blev
avgörande, därför att det medförde, att
förbundet ej genast ingicks. Det blev
icke avgörande, ity att det ända till
in i maj 1864 var ovisst, om Sverige
ändå inte till sist på ett eller annat
sätt skulle tumla in i striden.
Kungen ville det om och om igen, men
han svalnade väl något, då Fredrik
VII hastigt avled den 15 november
och prins Kristian kom på tronen.
Därmed blev förhoppningen, att Karl XV skulle kunna vinna en tredje
krona mer oviss än förut. Men även därefter var han krigiskt sinnad, ty det
var krig han ville; krigsära, ja, döden på slagfältet var faktiskt, vad han
eftertraktade. Hade han blott kunnat få en annan ministär till stånd —
och försök saknades ej — skulle han utan tvekan ha fört en annan politik.
Hamilton, som under denna tid spelade en utomordentligt betydelsefull
roll, ansåg Sverige bundet av kungens ord och hela den föregående
aktionen; både kungens heder och landets ära och intresse krävde löftets
uppfyllelse. Inom svenska statsrådet och även det norska funnos olika åsikts-
Efter en kometartat snabb och lysande
karriär blev Louis De Geer trettioårig
justitie-statsminister i *1858 års konselj», inom kort
dess egentliga själ och ganska fort dess
kraftige men konciliante och kloke ledare,
under vars regeringsår en rad av de
reformer, varpå det moderna svenska
samhället vilar, blevo genomförda. Han och
den äldre kollegan i finansministeriet —
Gripenstedt — voro eniga om att
Sverige-Norge till varje pris måste räddas från att
kastas ut i ett krig, vilket bl. a. dess
stridskrafter ej voro vuxna, och bägge fingo
mobilisera hela sin auktoritet och träda i
opposition mot kungen, som på några dr fått
se ministären växa sig själv över huvudet.
Louis De Geer. Foto. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
