Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandinavismen och den nordiska tanken. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höll den svenska regeringen ett
anslag till rustningar på tre milj. rdr,
uppenbarligen och medvetet lör
litet att utrusta eu expeditiousstyrka.
Den 2 december avfärdade
Man-derström besked till Danmark om
att tiden för avslutande av en
traktat ej vore lämplig. Och i trontalet
vid riksdagens avslutning den 8
december kom en nog så tydlig
kungörelse för svenska folket, ej mindre
än det danska, om regeringens
återhållsamhet. Det hette där:
»Det lugn, som rådde inom vår
världsdel vid detta riksmötes
början, har under dess fortgång blivit
stört; och ehuru vi själva icke
därvid varit omedelbart hotade, äga vi
dock intressen, förbundna med
fredens och folkrättens uppehållande
inom hela Europa. Ännu livligare
måste vi deltaga i bekymren över
de faror, som omgiva Danmarks
konung och folk. I makternas
rådslag skall jag alltid söka att lägga
de förenade rikenas ord i rättvisans
att vi däruti skola lägga jämväl vi
ändamålet kan vinnas genom de me
Det offentliga förkunnandet — medelst
kungliga härolder, ridande omkring på
huvudstadens gator — av riksdagens öppnande och
avslutning var en ceremoni, vid vilken förut
inte liten ståt och pompa utvecklats (jfr sid.
39 i bd S). Tiden höll nu på att växa ifrån
den ålderdomliga ceremonien — och den
tecknare, som på ovanstående sätt skildrat
kungörandet av riksdagens öppnande någon
gång under 1860-talet, säg inte stort mer än
rikshärolden i hans granna kåpa och en
puk-slagare, som red vid hans sida. —
Tuschteck-ning av J. Z. Blackstadius. Nationalmuseum.
vågskål. Det må icke av oss begäras,
rt svärd, utan att beräkna, huruvida
iel, som stå oss till buds.»
Blott en vecka efter det Karl XV högtidligen uttalat dessa ord, avgav han
emellertid till en av dessa skandinavistiska amatördiplomater, som i all
välmening gjorde så mycket ohägn, ett löfte (t. o. m. skriftligt) att själv ställa
sig i spetsen för 22,000 man och komma till Danmarks hjälp. Och detta
meddelande stod att läsa i en Köpenhamnstidning den 15 december 1863!
Själv var han mycket belåten med sitt raska ’beslut’, som emellertid icke
föranledde någon som helst åtgärd. Så djupt hade hans anseende sjunkit,
att danska regeringen knappast visade någon besvikelse, då meddelandet
naturligtvis dementerades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
