Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandinavismen och den nordiska tanken. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad det förenade Sverige-Norge militärt sett var värt på Karl X V’:.s och indelningsverkets
tid slapp man lyckligtvis konstatera i fält — i en kraftmätning med en stormakt skulle
Skandinaviens samlade resurser vid denna tid naturligtvis inte ha räckt långt. Även
militärväsendet väntade pä sin reform (jfr artikel i nästa band). -— Åren 1848, 1858 och 1865
höllos pä Axvalla hed, Västgöta och Skaraborgs regementens gamla mötes- och
lägerplats, s. k. storläger, i vilka även norska trupper deltogo och brigadmanövrer och
fältövningar bedrevos under möjligast fältmässiga förhållanden. •— Bilden — en litografi av
E. Westerberg efter P. N. Arbo i »Axvalla-Album» (1858) — visar en scen från
julimanövern detta är; till vänster ses en avdelning norskt kavalleri under attacken mot en svensk
tiraljörkedja angripas i flanken och kastas tillbaka av en avdelning svenska husarer.
Konflikten blev nu akut. De förbundna stormakterna, Preussen och
Österrike, inf öllo i Holstein den 20 januari 1864. Manderströms
diplomatiska bemedling medförde blott några få dagars uppskov. Efter några
smärre strider, i vilka danskarna vunno framgång, nödgades de redan den
5 februari utrymma sin berömda ställning Dannevirke. Samtidigt kom en ny
begäran från Köpenhamn till Stockholm om hjälp; den avböjdes emellertid.
De tyska trupperna översvämmade under början av mars efter hand hela
Jylland till Limfjorden. Danskarna liöllo stånd blott i Fredericia och
Dyb-böl i Slesvig. I Sverige mottogos dessa underrättelser med obehag och smärta.
Emellertid var den allmänna opinionen nu avgjort emot deltagande i
kriget. Medlidande och intresse för Danmark saknades visserligen ingalunda,
ännu mindre avsky för Preussen. I alla samhällslager gjordes insamlingar
för sårade och krigsänkor, man repade charpi till förband, och åtskilliga
officerare och studenter drogo ut som frivilliga — ett skådespel, som vid
flera tillfällen upprepats i vår senaste historia. Pressen var i det hela
anti-skandinavisk och fredlig. I Stockholm var det endast tidningen Aftonbla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
