Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa brytningar och kyrkliga nydaningar. Av Edv. Rodhe - Lågkyrklighet, frikyrklighet, högkyrklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ville kyrkans män ha ett ord med i taget, innan ett
äktenskap fick ingås, sd sägo de heller inte stillatigande,
att det heliga bandet höll på att slitas itu. Kyrkorådet, i
vilket kyrkoherden var självskriven ordförande och som
för övrigt bestod av kyrkovärdarna och ■■fyra andra
hederliga bondgubbar, som icke ha annat att göra än att
sitta», hade enligt lag och praxis skyldighet att ta sig an
äkta makar, som levde i oenighet med varandra,
förmana dem och varna dem. Det är en sådan scen, en
litograf frän 1850-talet här har återgivit, med prosten i
kappa och nystärkt krage och med kyrkolagen i hand
försökande upplösa tvä makars tvedräkt till öm
försoning inför kyrkorådet. — Litografi av C. A.
Dahlström i »Teckningar ur svenska folklivet» (1859).
praktiska uppgifters
lösande, såsom
skriftspridning och evangelisation,
ansågo de en organisation
påkallad, och en sådan
kom också till stånd, då
Evangeliska
fosterlandsstiftelsen bildades år 1856,
i fri anslutning till
kyrkan. Stiftelsen ville bygga
på evangelisk-luthersk
grund och trädde så till
vida i motsats mot
markerade alliansidéer.
Till stiftelsen anslöto
sig många präster, och
därigenom framträdde
inom kyrkan en lågkyrklig
riktning, som i en viktig,
denna tiden mycket
omdebatterad fråga skilde
sig från de högkyrkliga,
nämligen den som
rörde lekmannaförkunnelsen.
Denna tidens lågkyrkliga
hämtade kyrkopolitiskt
sett många impulser från
Skottland. Man ville ha
friare arbetsformer inom
kyrkan, större utrymme
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. »Kannen int’ läsa, så fårn int’ gift sig heller» — det
hjälper inte, att hans tillkommande, som förgäves sökt »underhjelpa sin fästmans minne
med hviskningar», är ett av gamle prostens »snällaste läsebarn» eller att han själv är
storbondeson. Ty lagen stadgade, att prästen, innan han fick utfärda lysning till
äktenskap, först skulle genom förhör övertyga sig om, att kontrahenterna voro läskunniga och
ägde nödiga insikter i kristendomskunskapen. — »Förhöret». Scen från en
pastorsexpedition i Dalarna på 1840-talet. Kolorerad litografi efter original av R. W. Ekman 1849.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
