Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Henrik Thomander var, heter det i en samtida
nekrolog, »en av Sveriges mest framstående män, mycket
beundrad, mycket fruktad, af några hatad, af många
misstänkt» — hans snillrika infall och den egendomliga
blandningen av djupt allvar och kvickhet
missuppfattades lätt, och hans självständighet — helt ville han
aldrig ansluta sig till något parti — togs gärna för
övermod. Främst stod han som predikant och själasörjare,
som gjorde starkt intryck pä samvetena, och för
nyk-terhetssaken hyste han ett aldrig slappnande intresse.
Han var liberal, men liberal med mätta — och när han
första gängen yttrade sig »Om religionsfriheten» (i en
riksdagsmotion 18i0), ansåg han ännu, att ingen mä
bevista katolsk eller judisk gudstjänst utan polisens
skriftliga tillåtelse för varje gäng, vid vite av trettio
riksdaler! Men som stiftschef i Lund kunde han ett par
decennier senare lova, att »i mitt stift skall hädanefter
ingen förföljas för religionens skull». — Samtida trästick.
Länge hade man på
kyrkligt håll haft känning av
denna olägenhet. Redan
på 1820-talet hade därför
tanken framkommit på
ett kyrkomöte, som skulle
behandla kyrkliga
ärenden. Något längre fram,
då tendenser till
splittring på kyrkolivets
område framträdde,
tillfogade man det motivet för
ett kyrkomötes
inrättande, att det kunde bevara
den kyrkliga enheten. Man
erinrade om att Uppsala
möte en gång hade räddat
svenska kyrkans enhet.
Men bägge de här
anförda motiven voro icke
starka nog för att föra
kyrkomötestanken till mognad.
Den mognade först, när
betydelsen av kyrkans
självständighet vann
beaktande. Om den
konfessionella enheten i
religionsfrihetens namn måste
offras, så, menade
religionsfrihetens vänner,
kunde en riksdag, vilkens
medlemmar kanske i stor
utsträckning icke
tillhörde svenska kyrkan, be-
stämma över densamma. Kyrkan måste inom staten leva sitt självständiga liv.
På 1850-talet blev Thomander den främste förespråkaren för
kyrkomötestanken. Liberal som han var i politiken kunde han i liberalismens prin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
