Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska filosofien 1770—1900. Av Torgny Segerstedt j:r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enhet av Gud och naturen. Med denna lära sammansmälte han en
pan-teism, som härflöt ur engelsmannen Shaftesburys filosofiska system.
Härigenom kom han fram till sin uppfattning om sinnet som människans
viktigaste kunskapsprincip. Sinnet var för honom uttryck för det
allt-genomträngande förnuftet och gudomligheten. Genom sin förankring i den
naturrättsliga spekulationen får Thorild ett betydligt djupare metafysiskt
perspektiv för sin filosofiska uppfattning, än vad som var fallet med hans
motståndare, Kellgren och Leopold, som principiellt ställde sig avvisande
mot varje metafysisk konstruktion. I all Thorilds verksamhet skymtar man
hans filosofiska grundsyn. En konsekvens av hans panteism var, att han
i varje ting måste se en uppenbarelse av Gud. Det kunde inte vara någon
skillnad mellan Gud och världen, det fanns därför heller inte något som
verkligen och i egentlig mening var ont eller fult; uppfatta vi något som
ofullkomligt, så beror det på vår bristande förmåga att överblicka det stora
sammanhanget och skönja helhetens harmoni. Men denna skönhet och
harmoni finnes dock, säger han, i full överensstämmelse med Spinoza och
Shaftesbury.
En konsekvens av hans uppfattning blir emellertid, att han måste
förneka friheten. Allt sker efter mekaniska och eviga lagar men därför inte
blint och slumpvis utan efter en förnuftig nödvändighet. »Min vän,
försona dig med naturen, med lagen, med sanningen! Alla dessa väsender
äro nödvändiga: men galenskapen är fri. Kan detsamma vara på mer än
et sätt? Den högsta fullkomligheten vara den högsta fullkomligheten
villkorligt? I alla religioner är Gud nödvändig: i den nyare Kristendomen som
Filosofien bragt till förnuft, handlar han icke efter annat sätt än sit
väsendes eviga lagar, oföränderliga regler, nödvändiga rättvisa etc.». Denna eviga
nödvändighet kommer då att gälla även för folkens liv. Folkets lagar kunna
icke fritt uppdiktas och fabriceras, säger han, utan de måste som allt annat
sant sökas i tingens eviga väsen, i »naturen, i Guds eviga Lagstiftning».
Lagarna äro uttryck för den förnuftiga princip, som genomtränger hela
universum, även de ändliga människorna. I det förhållandet, att även de
ändliga väsenderna i sitt förstånd bära på denna gudomliga princip,
grundläggas människans värde och folkets suveränitet. Men denna suveränitet
får å andra sidan inte taga sig uttryck i godtycke och laglöshet. Även om
folket är suveränt, måste det vara underkastat det allmänna förståndet.
Thorild slutade sina dagar som professor i Greifswald. Detta förhållande
och hans svårtillgängliga skrivsätt ha utan tvivel samverkat till att förminska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
