Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska filosofien 1770—1900. Av Torgny Segerstedt j:r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidning» och i »Journal för svensk litteratur» mera populärt hållna
uppsatser, men hans huvudskrift, »Den philosophiska construktionen», är
näppeligen njutbar för envar. Höijer förklarar i denna bok, att ehuru
en filosofisk undersökning alltid måste vara teoretisk och uppgiften både
teoretisk och praktisk, så är grunden alltid praktisk.
Härmed menar han, att det som framkallar vår filosofiska
spekulation, är den spänning vi förnimma mellan vårt samvetes krav på frihet
och de yttre objektens nödvändiga lagbundenhet. Förr eller senare kommer
det ögonblick, säger han, då människan erkänner en moralisk
nödvändighet och en därav följande regel för sitt handlande. Denna inställning
innebär en känsla av människans egen självständighet och hennes oberoende
av naturen. Människan känner, att hon är ett jag, och såsom ett jag måste
hon äga en viss självständighet och frihet, som sätter henne i
motsatsställning till de yttre objekten. Denna inre frihet förninnnes av människan som
något absolut visst, men lika övertygande är medvetandet om de yttre
tingens verklighet och nödvändighet. »Men öfvertygelsen om objectens
verklighet utom oss är lika outplånlig och til och med et vilkor för vår
frihet. Betraktar jag mig i moraliskt afseende, så är åtminstone min
före-satts alltid fri och verkställbar, så vida jag handlar och så vida den bör
vara det. Om den ock misslyckas til sit yttre object, så äger den dock
til-räcklig framgång såsom handling; ty blott handlingen var åsyftad.
Betraktar jag mig ifrån den physiska sidan, såsom tillika sjelf et naturväsende,
hvilket jag äfven måste göra, så är jag blott et alster af objecten; min egen
moraliska natur, som innehåller öfvertygelsen om frihel, är blott et
pheno-men, et bländsken, och alldeles intet annat». Men situationen kompliceras
ytterligare därav, att objekten äro nödvändiga, för att jaget skall komma
till medvetande om sig själv. Filosofiens uppgift blir att söka lösa den
svårighet, som människan här påträffar. Denna uppgift kan även enligt Höijers
uppfattning omskrivas så, att problemet blir att förklara, vad ett objekt eller
ett ting är. Vi kunna emellertid inte klarlägga objektets begrepp utan att
undersöka möjligheten av en kunskap om objekten; objektet måste alltid,
hur vi än föreställa oss det, ha en nödvändig relation till vår
kunskapsförmåga. Problemet skjutes därmed över till frågan om kunskapens möjlighet
och högsta betingelse. Nu kan man antingen söka denna högsta betingelse
i objektet, i en verklighet utanför jaget, eller inom jaget själv. Det första
är realismens lösningsförsök. Kunskapen måste då bli ett förhållande
mellan det yttre objektet och subjektet. Men denna relation är då någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
