Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska filosofien 1770—1900. Av Torgny Segerstedt j:r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerliga rättigheter, om han än icke
har giltigt skäl att rentaf utestänga
dem». En paragraf som denna kan
bilda bakgrunden till vilket
reaktionärt maktmissbruk som helst.
Men man måste komma ihåg, att
något sådant säkerligen aldrig var
Boströms mening. Han var
tvärtom ytterligt mån om att i sin stat
markera gränslinjen mellan staten
och individen. Hans statsideal är
i hög grad rättsstatens. Staten
bestämmes såsom en personlighet, och
i dennes idé ingå då de olika
medborgarnas idéer. Men de olika
idéerna bilda även de särskilda med-
borgarnas norm och lag. Varje idé
måste därför ha sina bestämda
skyldigheter men även sina bestämda
rättigheter. Ett fullständigt
godtycke från statens sida kan därför
aldrig gillas av Boström.
Johan Jacob Borelius blev professor i Lund
1866 efter en synnerligen skarp skriftväxling
med den nästan allenarådande Boströmska
filosofiens representanter. Åtskilliga
anekdoter gå om hans tankspriddhet, men mera
betecknande är den slagfärdiga replik, Borelius
gav en boströmian, som till stöd för mästarens
åsikt anförde, att den som har tusen kronor,
han har därmed också de enkronor, som däri
ingå: »Men huru är det, om han aldrig kan
få sin tusenkrona växlad?» -— Fotografi.
Lunds universitetsbibliotek.
Boströmianismen var, som sagt,
en riktning, som spelat en stor roll i
det svenska kulturlivet. Ej minst har
den haft denna betydelse genom det
inflytande, som Boströms lära hade på Viktor Bydberg. Genom honom har
riktningens etiska uppfattning blivit en levande faktor även för den
ickeakademiska delen av det svenska folket. Också dess yttre framgångar vid
universiteten voro stora. Vid Boströms död behärskade boströmianismen tre
av landets då fyra professurer i filosofi. Den fjärde innehades av
professorn i teoretisk filosofi vid Lunds universitet, Johan Jacob Borelius (död
1909). Denne intager en särställning i svensk filosofi, emedan han var
he-gelian. Detta förde honom i skarpt meningsutbyte med såväl Boström själv
som dennes lärjungar, framför allt då S. Bibbing. Borelius’ verksamhet har
varit inflytelserik så tillvida, att han hade öppen blick för de nya ström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
