Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
evigt svurit sanningens fana och förbundit sig att med uppoffring av allt
jordiskt kämpa till sista andedraget mot det onda i världen eller i egen
barm; ingen vapenvila för att hämta andan är honom tillåten; han får icke
mäkla, icke underhandla med fienden, utan ständigt över dignande
förhoppningar och bleknande levnadsfröjder rycka framåt och slutligen stupa
under korsets fana».
RYDBERG OCH RELIGIONEN. DEN SISTE ATHENAREN.
Bestämd av hans kristna uppfostran var också Rydbergs fasta tro på
det andliga. Han var en avgjord motståndare till materialismen, som fick
förnyad livskraft under mitten av 1800-talet, den åsikt, som hävdade, att
materien, det kroppsliga, är den enda och ursprungliga verkligheten.
Rydberg var idealist. För honom är det självklart, att det finns något
översinnligt. »Tron på tillvaron av en annan värld än grusets — en andevärld, som
innerligt, fastän osynligt är förenad med den synliga — är dock ännu
icke slocknad», fastslår han i en av sina tidigare artiklar i Handelstidningen
och fortsätter: »och skall, som man bör hoppas, aldrig slockna». Det fanns,
menade han, hos människan en längtan efter denna andevärld, en längtan,
som tog sig uttryck i uppställandet och eftersträvandet av ett ideal. Denna
uppfattning var bestämmande för Rydbergs syn på historien. Denna tedde
sig för honom som en väldig, fortlöpande kamp mellan det godas och det
ondas makter. Det onda såg han i varje enskild person och varje
tidsrörelse, som på det ena eller andra området av mänskligt liv förbröt sig mot
frihetens eller broderlighetens idéer. Han drevs av den förvissningen, att
det onda i denna kamp till sist skulle förlora och undanträngas.
Människosläktet är statt i ständigt framåtskridande. Denna utveckling, som fortlöper
under strider och mödor, tvivel och tvekan, har till innebörd och mål, att
människan förädlas genom att närma sig till de högre mönster, som det
översinnliga har nedlagt i hennes inre. Denna uppfattning, som man stöter
på runt om i hans verk, ligger till grund för Rydbergs kanske mest kända
dikt, »Kantat vid jubelfestpromotionen i Uppsala 1877», i den första
diktsamlingen, utgiven 1882, placerad som ett slags program efter den
personliga inledningsdikten »Spillror». Den har fått ett karakteristiskt uttryck i
dessa ofta citerade rader:
»Och dock, om du i tvivel sjunkit ner
och dröjer dystert grubblande vid vägen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
