Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du griper åter ditt banér
och bär det genom öknen oförvägen.
Vad mer, om spejarblicken ser,
hur bort från fästet tusen solar fejas?
Vad mer, om stjärneskördar mejas
som gyllne säd av tidens lie ner?
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
Gå fram du mänsklighet! var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.»
Det är varje människas uppgift och plikt att i denna väldiga strid mellan
det goda och det onda, i vilken lyckan växlar, men för vilken slutet är givet,
deltaga på det godas sida, hävda och försvara friheten och broderligheten.
Till sådan kamp för idealet har Rydberg gång på gång manat, finast kanske
i dikten »Snöfrid», där den andlige stridsmannens uppgift närmare
bestämmes så:
»bättre än hånad
död för det goda
än namnfrejd, vunnen
i självisk ävlan,
bättre än fridens
är farans famntag . ..
Ty de hårda
hjältelivets
runor lyda:
svärd mot snöda
jättar draga,
modigt hlöda
för de svaga,
glad försaka,
aldrig klaga,
strida hopplös strid
och namnlös dö.»
Att leva och verka efter dessa anvisningar ålåg det icke minst den, som
hade ordet i sin makt, diktaren, författaren. Denne får icke i
självtillräcklig förnämitet draga sig hort från livsstridens tummelplats, han skall
ingripa och angripa, fostra och föra, han skall, såsom Rydberg uttrycker sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
