Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bok och de följdskrifter den framkallade, utövade på den bildade
allmänhetens inställning till den ortodoxa lutherska läran har blivit jämfört med
den inverkan i fråga om katolicismen, som Olaus Petris uppträdande tre
sekler tidigare medförde.
Den närmaste anledningen till att Rydberg kom att utarbeta »Bibelns
lära om Kristus» var en i hög grad tidstypisk tilldragelse. En lektor N. W.
Ljungberg vid Göteborgs gymnasium, lärd latinare och driven filosof,
lärjunge till den ledande svenska tänkaren under tiden kring sekelmitten C. J.
Boström, hade i ett på våren 1861 hållet föredrag om religion och filosofi
hävdat vetenskapens rätt och plikt att ta upp till fritt och förutsättningslöst
studium de religiösa frågorna. Föredraget refererades i Handelstidningen,
men då Ljungberg inte ansåg sig ha blivit rätt återgiven, inledde han en
polemik, varunder han fick tillfälle att närmare precisera sina åsikter. Han
förnekade därvid treenighetsläran och Kristi gudom. Dessa dogmer
saknade enligt hans mening stöd i bibeln. De kyrkliga myndigheterna
skyndade till attack mot honom. Biskopen och domprosten gingo i spetsen. Man
försökte förmå honom att utträda ur domkapitlet och få honom avsatt från
hans tjänst. Det misslyckades. Domkapitlet anmälde honom till sist hos
regeringen, som emellertid ej gav det sitt stöd.
Det var naturligt, att Rydberg noga skulle följa denna strid. Han
stöttes tillbaka av det tarvliga i prästernas aktion mot Ljungberg. Han blev
snart övertygad om att denne hade rätt i sina påståenden om
treenighetsläran. Han skyndade att till den angripnes stöd utarbeta sin skrift om
»Bibelns lära om Kristus».
Rydberg har här inte velat ge en framställning utav sin egen
livsåskådning, utan av den han ansåg sig ha funnit i Nya testamentet. Hans metod
var kritisk-historisk. Han stödde sig i stor utsträckning på tysk exegetisk
forskning. Ändamålet med avhandlingen var »att utröna huruvida kyrkans
lära om Kristus överensstämmer med nya testamentets». »När man»,
skriver han, »företager sig att granska en kyrklig lärosats (en dogm), ropar
vanligen dess försvarare, att granskaren betvivlar eller vill mästra bibeln.
De som ropa så begå det felet att förväxla bibeln med kyrkobekännelsen.»
Det ges många kyrkobekännelser, erinrar han och frågar, vilken av dem
alla som har rätt. Detta spörsmål kan enligt hans mening avgöras endast
genom att man vänder sig till bibeln och med den som lagbok dömer över
bekännelserna. Detta förfarande är, understryker han, fullt berättigat ur
protestantisk synpunkt. Det stöder sig på två grundsatser, som reforma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
