Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionens män hävdat och som de handlat efter. Dessa hade lärt, att bibeln i
frågor, som röra den kristna läran, är den avgörande högsta myndigheten
och att den kristne har rätt och skyldighet att med ledning av bibeln pröva,
vad som är sant eller villfarande i kyrkliga läror och bruk. Härvid bör,
hävdade nu Rydberg, bibeln läsas utan dogmatiska förutsättningar och med
blicken öppen för att Nya testamentets skrifter äro produkter av en bestämd
tid. Att resultatet av en på sådant sätt utförd undersökning leder till att
vissa kyrkliga satser visa sig vara utan grund i bibeln, behöver inte
förskräcka. »Det är», skriver Rydberg, »en stor, en olycksdiger förvillelse, att
reformationen skulle vara avslutad med Luther. Han själv var av annan
åsikt: han betraktade sitt verk endast som reformationens begynnelse. Stor,
olycksdiger var ock förvillelsen, som av den nyss nämnda blev en följd:
att nämligen de s. k. symboliska böckerna upphöjdes till en stadigvarande
och obestridlig myndighet.» Härigenom hade augsburgska bekännelsen
blivit en ny påve och kyrkan hade byggts på motsägelsens,
begreppsförvirringens farliga grund. Protestanterna hade enligt Rydberg gjort sig skyldiga till
en farlig inkonsekvens, när de å ena sidan förnekat kyrkomötenas
ofelbarhet och å andra sidan upphöjt bekännelseskrifterna till auktoritet.
Katoliken kan med full rätt på denna punkt framföra invändningar mot
protestanten. Det vore dock orätt att, såsom en del protestanter gjort, av dessa
invändningar låta sig lockas att övergå till den romerska kyrkan. »Av alla
utvägar, som kunna väljas, är detta visserligen den sämsta. Det är att
övergå från det ofullkomligare av högre slag till ett fullkomligare av lägre. Det
finnes en annan utväg, som ej är återgång och hopplöshet, utan
framåtskridande och räddning. Den består i att motsäga motsägelsen, nedslå
pappers-påven och i hans ställe upphöja den fria forskningen: att våga tro, även i
det religiösa, såväl som i det vetenskapliga, det politiska, det sociala på
frihetens välsignelse. Att i vetenskapen tro på friheten är att tro på mänskliga
förnuftet; att i det politiska och sociala tro på friheten är att tro på en sedlig
världsordning; att i det religiösa tro på friheten är att tro på Gud.» Detta
vore en sann protestantism.
Efter detta inledningskapitel övergår Rydberg till den fråga han vill
undersöka. Han fastslår, att treenighetsläran ej förkunnats i bibeln. Det
ställe, 1 Joh.: 5, 7, som anförts som stöd för läran, måste som oäkta
utmönstras. Som auktoritet för denna uppfattning kan han anföra ingen
mindre än Luther själv. Den utförliga redogörelse för den nämnda
bibeltextens historia, som Rydberg här lämnade, gav bildad svensk allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
