Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydberg och hans inflytande på tänkesättet. Av Harald Elovson - Skrifterna från 1860-talet. Rydberg och hans yngre samtida. Hans inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artikel, som åtalats för hädelse, anhänggigjorts mot den unga socialistiska
arbetarrörelsens ledande man Hjalmar Branting, varit bland dem som röstat
för fällande dom. Ett karakteristiskt uttryck för de yngres uppfattning om
författaren till »Bibelns lära om Kristus» finner man i den skrift, varmed den
senare så berömda författarinnan Ellen Key debuterade 1889, »Några
tankar om bur reaktioner uppstå». Ellen Key, som själv som belt ung mottagit
starka intryck av Rydbergs uppgörelse med ortodoxin, skriver här, att »hade
någon för tjugu år sedan sagt mig, att religionsförtrycket i Sverge en gång
skulle se Viktor Rydberg till tyst åskådare, — då hade jag svarat denne
pessimist, att han icke kände frihetens målsmän». »Jag anade nämligen
icke då», fortsätter hon, »att vissa åsikter kunna bli kärare för en
frihetsvän och sanningssökare än friheten och sanningen själva.» Många av de
främsta av den yngre generationen gingo vägar, som förde bort från
Rydbergs religiösa ståndpunkt. Den nyss anförda Ellen Key har kanske
skarpast konstaterat detta, när hon i sin för 1890-talet typiska essä
»Självhävdelse och självbevarelse» förklarar, att »läran om idealmänniskan Kristus
såsom enda levande och livgivande norm för sedligheten» måste uppges, då
den stod i vägen för individens utveckling och självständighet.
Det kan påpekas, att man på senare tid inom forskningen fört fram den
uppfattningen, att Rydberg själv mot slutet av sitt liv under trycket av de
nya åsikterna känt grundvalarna för sin idealistiska tro vackla.
Under sina sista år intog Viktor Rydberg en onekligen egendomlig
ställning inom svenskt kulturliv. Av de personer, som efter 1880 trädde fram i
förgrunden på det andliga området, diktare, konstnärer och även
vetenskapsmän, var det ingen mera betydande, som stod i djupare skuld till
honom för sin utveckling. Hos den bildade allmänheten däremot åtnjöt han i
vida kretsar, särskilt i akademiskt bildade, en mäktig auktoritet. Detta
inflytande skulle fortsätta ett stycke in på detta århundrade. Under ett halvt
sekel, från mitten av 1860-talet räknat, utövade Rydberg, direkt och
indirekt, genom sina diktverk och sitt religiösa och kulturella författarskap ett
djupgående inflytande på det svenska folkets tänkesätt, på dess
uppfattning om livets mening och mål.
För dem, som trätt in i de vuxnas led från och med världskriget,
synes han däremot inte ha spelat samma roll som för tidigare
generationer. Om någon nämner honom i den kulturella debatten, är det snarare
för att ta avstånd från honom än för att anföra honom som stöd.
Det kan så erinras om att hans religiösa ståndpunkt blivit föremål för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
