Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidningspressens kraftiga utveckling. Av Valfrid Spångberg - Den mellansvenska landsortspressen - Den sydsvenska pressen blir av betydelse. Carl Herslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1800-talet, men »YVexiöbladet» hade funnits sedan 1810 och ett par år
senare råkat i gluggen för en artikel (av friherre Rappe på Braås) om Norges
förening med Sverige, som danske ministern funnit kränkande.
DEN SYDSVENSKA PRESSEN BLIR AV BETYDELSE. CARL HERSLOW.
I början av 1850-talet redigerades »Öresundsposten» i Hälsingborg av
Orvar Odd (O. P. Sturzenbecker), som inte bara skrev poesi, utan också
var en utmärkt kåsör, vars krönikor voro så beskaffade, att några kunna
läsas med nöje än i dag. Han var dessutom politiskt verksam, särskilt
för skandinavismen. Redaktörskapets bestyr intresserade honom emellertid
icke något vidare och torde icke heller ha legat för honom. 1855 överlät
han därför tidningen med både redaktörskap och äganderätt på sin
medarbetare Fredrik Borg, som var såtillvida bättre skickad för uppgiften, att
han fängslades av den och ägnade den alla sina krafter och all sin håg
under en stor del av de fyrtio år han stannade på sin post. Hälsingborg var
vid denna tid en småstad med 4,000 invånare, vilka i likhet med vad fallet
var i de flesta gränsstäder till ej ringa del levde på smuggling, som ansågs
för en fullt hederlig hantering. Den som offentligt angrep den, utsatte sig
för verklig fara och kunde drabbas av samma öde som kustchefen, vilken
en natt blev ihjälskjuten. I smugglingen intog spriten ett framstående rum.
Borg, som varken rökte, spelade eller drack och upprördes av det liv, som
fördes, beslöt att söka sopa rent och gjorde tidningen till en kvast, som väjde
varken för hög eller låg, allraminst de förra. Hans framfart väckte
förtrytelse hos många, men skaffade honom hängivna vänner bland dem, som
delade hans nitälskan. Till de senare hörde Per Wieselgren, som då var
kyrkoherde i Hälsingborg, prosten P. G. Ahnfelt, som blev en flitig
medarbetare i tidningen, och biskop Thomander. Bland medarbetarna var också
Lars Hierta, som lärt känna Borg under hans Stockholmstid och fäst sig
vid honom för hans »rena karaktär, ståndaktighet, ihärdighet och fasthet
att stå för en övertygelse», som hans ord en gång föllo. Det var Hierta, som
skaffat honom platsen i »öresundsposten». Som kommunalman verkade
han för folkskolor, folkbibliotek, asyler och fattigvård, men efter vad det
uppgivits tillkommo järnvägarna Landskrona—Hälsingborg och Skåne—
Halland också huvudsakligen på hans initiativ. Som riksdagsman i andra
kammaren under ett par perioder och sedan i den första till ett par år före
sin död intresserade han sig mest för folkupplysning och rösträtt och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
