Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångmaskinen. Av Tore Helleberg - Lokomotivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Den 6 oktober 1829 avgjordes vid Rainhill i England den berömda tävlingen om ett av Manchester—Liverpoolbanan utfäst pris för ett ångdrivet lokomotiv, som var i stånd att framföra sin trefaldiga vikt med en hastighet av 10 engelska mil i timman. Av de tre »finalisterna» var det endast järnvägsfadern George Stephensons »Rocket» (till vänster i förgrunden), som uppfyllde villkoren — det drog sin 5-faldiga vikt med en fart av 14—20 km. i timman. John Ericssons »Novelty» (till höger i förgrunden) var det snabbaste av de tävlande loken, men en maskinskada (otäthet i en av ångpanneflänsarna) tvingade det att utgå. — Bilden är ett fotografi av en efter samtida bilder utförd panoramarekonstruktion i Järnvägsmuseet i Stockholm av arrangemangen vid tävlingen vid Rainhill 1829. |
|
| »Novelty», John Ericssons lilla nätta tävlingslok vid Rainhill 1829, var till skillnad från konkurrenternas utan tender; koksen medfördes i korgar och vattnet i en behållare under ramen. Det blev inte den unge svenske uppfinnaren förunnat att hemföra de 2,000 kronor, som voro utfästa som pris — och det blev England och engelska konstruktörer, som de närmaste decennierna försågo de järnvägsbyggande länderna runt om i världen med största delen av de lokomotiv, de behövde. — Bilden härovan av John Ericssons tävlingslok är ett foto av en modell efter samtida ritningar. Järnvägsmuseet, Stockholm. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
