Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora jorddelningsreformen. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den betydelse, som det då rådande statsskicket hade för hans strävanden.
»Det är icke troligt», skriver han, »att under något annat regeringssätt
denna författning utkommit. Antingen hade den blivit tillbakahållen av
allmogens farhåga och av klagomål över rubbning i laga kraftvunna
åtgärder, eller hade den blivit så ofullkomlig och vanställd av omgångar och
formaliteter i proceduren, att den förfelat sitt ändamål.»
Sverige var ännu vid 1800-talets början ett land, som väsentligen
försörjde sig på sitt åkerbruk. Så uppgick jordbruksbefolkningen till omkring
80 % av totala folkmängden, medan den i våra dagar håller sig till 40 %.
De svenska städerna voro små och litet utvecklade; i dem bodde under
århundradets förra del endast 10 % av befolkningen. Men inte heller
industrien ute på landsbygden hade råkat i den blomstring, som kännetecknade
den några årtionden senare.
Jordbruket och dess metoder kännetecknades av en ganska stor
ålderdomlighet och framför allt av en kvardröjande kollektivism, som lade starka
band på den enskilde och i hög grad bidrog att dämpa hans initiativkraft.
Väl hade storskiftet, den viktiga reform, som under Jacob Faggots ledning
genomfördes över hela landet med början år 1757, lättat på de tidigare
ytterst otillfredsställande jorddelningsförhållandena. Varje enskild gårds
ägor skulle enligt storskiftesförordningen sammanföras i så få lotter som
möjligt. Förut hade det s. k. tegskiftet varit det vanliga; var bonde skulle
då ha del i all slags mark, varav följden blev en långt driven ägosplittring.
Nu fick den som vid skiftet tilldelades sämre jord, i stället ersättning i
arealer, därest inte byn föredrog att samfällt sätta marken i gott stånd.
Vid genomförandet av storskiftet uppstodo emellertid betydande
svårigheter. Särskilt tvingades lantmätarna av de misstrogna bönderna till
kompromisser, som stundom kommo företaget att helt förfela sin verkan. Bl. a.
genomfördes ett stort antal storskiftesförrättningar utan att åkerjorden blev
tillfredsställande sammanlagd i få och stora skiften, såsom lagens mening
var. Samtidigt med att jordbruket i de mera betydande områdena var
klavbundet i ålderdomliga traditioner, som lade allvarliga hinder i vägen
för en förbättring och för en förhöjd levnadsstandard, hade i vårt land
redan förmärkts en icke obetydlig befolkningsökning, som ytterligare tog
fart under de följande årtiondena. Befolkningen inom Sveriges nuvarande
gränser uppgick år 1750 till 1,781,000 personer, men hade 1800 stigit till
3,484,000. I kombination med landets agrara karaktär och den ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
