Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammal bondetradition och ny tid. Av Sigfrid Svensson - »Storår» - Jordbruket rationaliseras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
perioderna före och efter.
Men oavsett varje
tidsperspektiv måste dock ett
avsnitt i det nittonde
århundradet under tiderna
igenom stå som ett av de
mest kritiska vår svenska
bondekultur någonsin
genomlevat. Det är de tre
decennier, inom vilka
falla de båda toppunkterna
1854—56 och 1873—74 i
Plog från Malmbäck, Småland. Under 1800-talet tog
trä-åldern slut och en järnålder började inom jordbrukets
redskapsbeständ. Innan fabriksplogarna kommo, hade
de första järnplogarna ofta namn efter olika smeder
eller lokala tillverkningsorter. — Nordiska museet.
konjunkturväxlingarnas rutschbana. Då äro förändringarna landsbygden
runt intensifierade inom ett kortare tidsskede, än vad någonsin tidigare kan
ha skett, och av en omfattning, som i framtiden näppeligen synes kunna bli
större. Inom några olika områden skola en del av dessa förändringar
närmare exemplifieras i det följande.
JORDBRUKET RATIONALISERAS.
»Storåren» kunde för jordbruksbygdernas del endast utnyttjas fullt ut,
där skiftet gått fram. Ännu vid 1850-talets början hade en stor del av
Sveriges jord icke genomgått laga skifte. Nu uppstod en växelverkan mellan
skiftesansökningar och högkonjunktur. Skiftet hade öppnat möjligheter till
nyodlingar och ett rationellare jordbruk. Så kommo på en gång både goda
skördeår och höga sädespriser. Kostnaderna för utflyttning och uppodling
visade sig icke vara bortkastade utan återvände med god ränta. Lusten för
reformen växte. Allmogen tvekar icke att begära skifte, så snart någorlunda
goda år inträffa, säger landshövdingen i Västmanlands län, och pekar på
att de begärda skiftena i länet voro lägst till antalet under de för jordbruket
mindre gynnsamma åren 1858—59.
Men skiftad eller inte, välskött eller vanvårdad kunde jorden icke annat
än ge åtminstone något ökade inkomster, när spannmålspriserna som genom
ett under utifrån plötsligt stego i höjden. Ofta nöjde man sig då med vad
man fick. »Utgifter, det var något som den gamla generationen aktade sig
för», säges det i en utmärkt skildring av genombrottstiden i Östergötland
(M. Mattsson, »I Ydre»). »Man väjde också för inkomster, när de måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
