Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammal bondetradition och ny tid. Av Sigfrid Svensson - Bonden upphör att vara skjuts- och färdkarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tfTV
Jx. .Jk- * < C’" ^ ^
f - * # . I
Jn/C.
•M 1 * « \ 1
ma ’■*» #fj~. f • • \
• • • j
. M V * * • •]
% / Zi- ■ ■ -‘ ■ ■
«./. /w •* ♦
... . .. ’ • •
iy.»/■ t, ■■■<• >••
[§*/ £},/ -A.-.;.«, </*...
K, / "$.**■■ Vj/ ö,4 . irtrt
f • - )m
* I
L 1 ■EL t-
Skjutstavla frän Ådals-Liden, Ångermanland.
Tavlan angav genom olika antal hål
skjutsskyldigheten beräknad efter skatten. På
papperet, som bär årtalet 1865, är angivet de
olika böndernas namn. Med den flyttbara
pinnen markerades vem som stod i tur att
skjutsa. — Nordiska museet.
ej utan beslöt, att diskussionen
skulle refereras i protokollet.
Framtiden fick ge svar på frågan.
Vid den ovannämnda
diskussionen hade landssekreteraren i länet
framhållit, att man med ett
motstånd från landskapets sida emot
en järnväg emellan Västerås och
Dalarna riskerade, att i stället en
sådan anlades mellan Gävle och
Falun, som skulle vålla vida större
avbräck för dalaallmogens
varutransport. År 1859 öppnades också
Gävle—Dala järnväg. Följderna
blevo delvis vad som förutsagts. I
sin berättelse omtalar
landshövdingen, att den stora
varuforsling-en över Västerås högst betydligt
minskat: varor från Stockholm
gingo nu i stället sjöledes till Gävle.
Utmed järnvägslinjen hade
allmogen dock kvar sina
forslingsför-tjänster. Och där de minskat,
tröstar landshövdingen med, att detta
kan tvinga till en ökad omsorg om
jordbruket. I detta sista uttalandet
låg ett klart och medvetet program, som även möter i andra länschefers
rapporter. Jämtlandshövdingen avfyrar sålunda samtidigt denna salva:
»Varuforslingen alstrar håglöshet för jämnt arbete, förslappar tillsynen
över jordbruket, fördyrar levnadskostnaden, demoraliserar folket, utsliter
dess kläder, dragare och fordon, förspiller gödseln på landsvägen och
lämnar, när allt noga räknas, dålig behållning». Han anser, att de bönder,
som sysselsätta sig med varuforsling, i allmänhet befinna sig i vida sämre
villkor, än de som uteslutande ägna sig åt skötande av sitt lantbruk.
Det var dock icke blott de nya ångbåtslinjerna och järnvägarna, som
gjorde böndernas landsvägsfärder onödiga. Andra omvälvningar inträffade
samtidigt och samverkande i landsbygdens liv. Av genomgripande bety-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
