Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delse blev handelstvångets
försvinnande genom förordningarna 1846
och 1864. Handelsbutikerna på
landsbygden anges i
landshövdinge-berättelserna ha en dryg skuld till
den tilltagande lyxen bland
allmogen, de ha »stegrat
njutningsbegä-ret och medtagit tillgångarna»
(Älvsborgs län 1866—70), de ha
med andra ord haft »ett menligt
inflytande på folkets både
ekonomiska och moraliska tillstånd»
(Kalmar län 1848—50). Tidigare
hade bönderna speciellt i Norrland
med sina få städer själva varit
affärsmän och företagit långa
handelsfärder söderut. De moraliska
vådorna av detta handelsliv
skildras lika grellt som
handelsbutikernas senare dåliga inflytande: »De
som driva handel i vidsträcktare
skala och begiva sig med ortens
produkter av linnevävnader, smör
och fågel m. m. till Stockholm eller
andra orter utom länet, hemkomma
sällan eller aldrig med penningar
för vad de avyttrat, men desto oftare med konjak, rumm, kaffe, socker,
sidenvaror och en mängd andra överflödsartiklar dem de utprånga i orten,
där de även giva exempel på lättja och någon gång på sedeslöshet»
(Väs-lernorrlands län 1848—50). Men den nu i lag tillåtna lanthandeln medförde
dock snart, att böndernas egna handelsfärder minskades. I berättelsen för
Norrbottens län 1848—50 heter det t. ex., att »såsom binäring för allmogen
på landet, kan den olovliga handeln med köpmannavaror anses ha
upphört». Från Jämtlands län gör landshövdingen en återblick i sin berättelse
1856—60 på förhållandena i äldre tid, då en ordnad handelsrörelse
saknades »och bonden blev både köpman och lurendrejare». Han tillägger: »Ing-
Originaltexten till denna bild skildrar, hur en
stackars pojke mitt i natten väckes av sin
husbonde med en spark och en order: »Si,
sd du skall ut och skjutsa, det är bud frän
hållkarl. Kvicka dig, sd får du väl
drickspengar». Skjutshållet var ofta påfrestande
både för folk och dragare.
Landshövdingarna klagade över den tid, som gick förlustig,
och fruktade de moraliska vådor, som
vistandet vid gästgivargårdarna medförde för
allmogen. — Litografi av C. A. Dahlström i
»Teckningar ur hvardagslifvet» (1858).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
