Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammal bondetradition och ny tid. Av Sigfrid Svensson - Den nya tiden ej enbart god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemmasöner och hemmadöttrar. I stora syskonkretsar togo även böndernas
barn anställningar hos främmande. Grupperingar inom ungdomslagen kunde
följa lokala gränser eller åldersskiftningar men gällde icke social härkomst.
Nu försvann den tid, då ingen varit för fin att kunna umgås och roa sig
med de andra ungdomarna i byn. I berättelsen 1881—85 omtalas från
Malmöhus län, att de förmögnare lantmännen uppfostra sina barn på annat
sätt än förr. Döttrarna sysselsätta sig med finare handarbeten och sällan
med lantbruksgöromål, och sönerna söka sin utkomst genom spekulationer
i fastighetshandel eller arrenden. I nästa berättelse säges, att
hemmansägarna vilja bli herremän och att en följd härav blivit »den från husbonden
avlägsna ställning som tjänstefolket på landsbygden numera intager. Den
tid är förgången, då tjänaren betraktades som en medlem av familjen».
Med detta citat ha vi visserligen kommit utöver den tidsperiod, som här
skildrats, men tendensen var speciellt i Skåne märkbar redan tidigt. I sitt
första stadium, som på många håll ännu icke är helt tilländalupet, fick
tjänstefolkets nya sociala ställning — den kompenserades icke av de högre
lönerna — följder, som sträcka sig fram till dagens aktuella kris på
arbetsmarknaden i det svenska jordbruket. Denna kris skymtar redan tidigt i
landshövdingeberättelserna. Västernorrlands län 1856—60: »Svårigheten att
få lagstadde tjänare i husbondens kost och lön ökar sig med varje år,
likasom tjänarnas fordringar på ökade förmåner årligen stiga. Tjänare, som
i samma hus kvarbliva flera år i rad, bliva även år ifrån år fåtaligare».
Såsom här framhålles framdrevs utvecklingen ingalunda enbart av den ena
parten. Sammanhållningen inom det patriarkaliska hushållet vilade på ett
starkt husbondevälde med tvång och ofrihet vid sidan om samarbete och
gemenskap. Tidens allmänna frihetskrav gjorde sig gällande även hos
tjänstefolket om ock i början till egen nackdel. Ur konungens
befallnings-havandes synpunkt tedde sig utvecklingen ibland så här (det gäller Kalmar
län 1856—60): »Bland tjänstehjonsklassen hava självsvåld, okyskhet och
olydnad oftare än förut blivit försporde, till vilket förhållande husagans
avskaffande anses vara den förnämsta orsaken». Skillnaden mot förr mar-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. När denna litografi 1865 först utgavs, hörde dess
motiv sedan några dr historien till: »folkmarknaden» i Västerds. Den hade ärligen ägt rum
en sensommarsöndag, och torg och gator vimlade dd av högtidsklädd landsbygdsungdom,
som ästundade platser som pigor och drängar och stadde sig hos husbönder och
arbetsgivare, vilka också i stort antal mött upp. På 60-talet upphävdes »folkmarknaden»
officiellt — men ännu 187i hölls den »enligt gammal vana», om ock dess ursprungliga
uppgift gått förlorad. — Färglitografi efter oljemålning av J. W. Wallander 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
