Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goda år och nödår. Av Albin Widén - Det svåra året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksdaler pundet, medan man fick
25 öre för att hugga en famn ved».
Medan här åren 1867 och 1868
voro svårast, blev det i andra
landsändar åren 1868 och 1869. I
Småland exempelvis är det denna
hungerperiod, som i folkminnet går
under benämningen »det svåra
året». Och får man tro en
småländsk bygdeberättare (J.
Severin-Andersson), finnes »åtta mil från
Kalmar inåt landet» ett mäktigt
granitblock med inskriptionen:
Minne av 1869 års hungersnöd
G. P. Jonsson m. fl.
Minnesmärket är rest i en socken,
där bönderna uppvaktade sin nye
präst med knippen av förtorkade
sädesstrån från åkrarna för att göra
klart för honom, att vad de
framför allt fordrade av sin präst var,
att han från predikstolen skulle
bedja om regn.
Följderna av missväxten på
Erbarmlig och ömkansvärd var oftast
tiggarens yttre uppenbarelse — men ett
beklagansvärt yttre var ju också ägnat att röra
givarnas hjärtan, och de professionella
tiggare, som här och var voro en verklig
landsplåga, voro också virtuoser i konsten att
simulera sjukdomar. — På fotot (Nordiska
museet) ses en alldeles obeskrivlig dräkt,
som i förra århundradet tillhört en
värmländsk tiggare.
1860-talet blevo desto svårare som
de obesuttnas kategori tillväxte genom folkökningen. Så heter det i Lignells
»Beskrifning öfver Grefskapet Dal af år 1851:» »Fortfar tillökningen årligen
på samma sätt eller än värre om den bliver större, torde väl en gång den
lid komma, då man allvarligt behöver bedja Gud om en ny digerdöd, ty
näringsmedlen lära ingenstädes på jorden vara outtömliga». Någon
digerdöd kom inte — däremot kommo nödåren. De självägande hade alltid vissa
möjligheter att draga sig fram, men värre var det för innevånarna i de
många backstugorna, som kransade byarna eller kantade landsvägarna.
Vad skulle de göra? Arbete fanns ej att få, och där det möjligen fanns,
betalades det så dåligt, att lönen ej räckte till kosthållet. Bönderna
avskedade sina tjänare för att slippa ha dem i maten. Naturligtvis försökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
