Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonen, grevinnan Sommergjelm, född Lewenhaupt. Uppkomlingar och
lägre borgerskap har hon ingen överdriven kärlek till — och ännu mindre
någon förtrogenhet med. Hon fördelar opartiskt ljus och skuggor på de
samhällstyper hon skildrar. I »Familjen H» (1830—31) låter hon en
överste och överstinna, utkomna till sitt lantställe, göra en visitrond hos
grannarna. Ett milt löje bredes över en adlig lantjunkare, som svärmar för
hästar och vapen. Men samma milda löje sprids strax efteråt över en ofrälse
grannfamilj, som konverserar om potatis och om kryddkrämarbekanta i
huvudstaden. I »Nina» (1835) utrustas en ung dam med en adlig friare,
som är alldeles för avmätt och kylig, men en påträngande skrytsam ofrälse
rival stannar lika långt borta från den gyllene medelvägen. I »En dagbok»
(1843) skildras en nyårsbal i Stockholms börshus. Där förlöjligas en
adelsman, som inte har ögon för andra än kungligheter och guldsmidda
hovfunktionärer. Men också en beskäftig borgarfru, som har svårt för titlar
och blir förtjust över att få säga Ni, behandlas medlidsamt.
Något splittrat och trevande vidlåder Fredrika Bremers samhällsbild.
Den speglar ett övergångsskede, under vilket adel och rika ofrälse hålla på
att smälta samman till en ny överklass. Gamla former slås sönder, och nya
former ha svårt att fixeras. Spänningen och splittringen, som är stor runt
författarinnan, är störst inom henne själv. Kritisk mot sin uppväxtmiljö
kunde hon ej få fäste i någon annan. Ett par år efter sin debut träffade
hon en man, rektor Böklin i Kristianstad, som blev hennes lärare, hennes
vän och höll på att bli hennes make. Bland hindren för deras förening var
det inte minst viktiga, att Böklins samhällsställning tycktes henne alltför låg.
Det borgerliga i Fredrika Bremers romaner är hennes uppfattning och
hennes skildring av hemmet. Hon har en gång bekänt, att människor inte
fingo atmosfär kring sig, när hon mötte dem i sällskapslivet utan först när
hon träffade dem på nära håll i ett hem. Hon har hyllat Geijer för att
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Bland vardagsinteriörema i tidens roman- och
novell-dikt finner man också kramhandeln, magasinet och hökarboden. Modet hade börjat spela
en större roll än förr — »förr hölls kramhandel i ett litet kyffe, kramhandlaren stod
innanför disken trög och sur i minen, liksom besvärad af sitt yrke ... nu för tiden är
det helt annorlunda, kyffet år förvandlat till ett rymligt, smakfullt ordnat ’magasin’, på
vars väggar sjalar med lockande färger hänga i rika draperier, jemte andra modevaror;
kramhandlaren är sjelf ofta en lysande personlighet, med behagliga fasoner och
förtjusande min, han är nästan konstnär, skådespelare, och kramhandeln en skön konst*,
påstår Kiellman-Göranson i de *Teckningar ur hvardagslifvet* (1858), varur bilden
hämtats. — Litografi av C .4. Dahlström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
