Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgerlig berättarkonst. Av Victor Svanberg - Romanen. Tre författarinnor i spetsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
början av 1850-talet och
avbröt romanflödet. Det
var, då Edvard Flygare,
hennes son i första
äktenskapet, dog. Hon hade
slösat kärlek och omsorger
på honom. En annan sorg
vållade hennes och Dalins
dotter, som hatade sin mor
för att hon dolt sin vanära.
Som man ser, saknade
ej Emilie Carlén
upplevelser att göra romaner av.
Hon lyckades, just tack
vare sitt författarskap,
bygga upp en trygg
borgerlig existens åt sig och de
sina, men det var en
dyrköpt trygghet, och den var
utan tvivel byggd över
djup, som vi blott kunna
ana. Hon vet och kan
skildra, hur en kvinnas kärlek
spirar och växer sig stark,
också hur den förtvinar
I sensationsromanernas värld spela eldsvådor och
kyrko-gdrdsspöken, dödgrävare och nattmän, krymplingar,
vålnader, gamla förbannelser, hittebarn och släktmysterier
en dominerande roll. — På titelsidan till August Blanches
första stora roman i genren har som synes en hel del av
sensationsromanens älsklingsbarn samlats på den makabra
skådeplatsen. — Titelsida till »Vålnaden». Litografi 1847.
och dör. Hon känner och
beskriver de kvinnliga känslornas komponenter och nyanser, från
behagsjuka genom maktbegär och moderlighet till dunkel, oemotståndlig, vild lidelse.
Den som ser och lyss tvärs genom orden — fru Carléns ord äro billiga,
schablonmässiga — kan höra en äkta ton, någon gång en stor ton. I »Rosen på
Tistelön» äro de bästa scenerna ej de, där mordet skildras eller mördarnas
senkomna gripande berättas, utan ännu bättre äro scenerna mellan Birger
och hans hustru Erika, som ryser för mordet men älskar mördaren, och
scenerna mellan Gabriella och de två män, som hon givit delar av sig själv:
åt den ene en halvvuxen flickas tillgivenhet, åt den andre en vuxen kvinnas
kärlek. I »Enslingen på Johannisskäret» är en kvinnas tvekan mellan två
män själva grundmotivet, och detta motiv återkommer så ofta i fru Carléns
Sv. folket genom tiderna IX. — 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
