- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 9. Vid 1800-talets mitt /
349

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düsseldorfskolan och Karl XV:s konstnärskrets. Av Ad. Anderberg - Den krönte kamraten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Karl XV i sin ateljé på Stockholms slott (jfr Dardelteckningen på sid. 31). Han arbetade,
berättas det, raskt »med käck penseh, höll ej pä med en och samma duk alljör länge,
föredrog »lätta» motiv och undvek björkar, såsom varande »svära» att måla •— han
specialiserade sig på skogslandskap, svenska och norska. Han tog konsten på allvar men
kände sin begränsning och gjorde sig som konstnär inte märkvärdigare än han var. Ofta
stod Boklund bakom hans stol, då han målade och gav råd och korrigerade — men även
J. Chr. Berger, Edv. Bergh, Wahlberg, Malmström, Winge och Höckert hade han hämtat
råd och lärdomar hos. — Oljemålning av Peter Tetar van Elven. Ulriksdals slott.

men utan överdrift torde man dock kunna säga, att kungen i sina bästa
verk höjer sig över dilettantens nivå och avslöjar en bestämd begåvning som
konstnär. Det berättas om den gamle landskapsmålaren Palm, att han på
en utställning framför ett av kungens arbeten — konstnärsnamnet hade
han ej observerat —- yttrat: »Man ser, att han är nybörjare, men jag är
säker om, att han med tiden skall kunna leva på sin pensel». När man vet,
att kungen ofta brydde sina vänner med frågor, huruvida de kunde tro,
att han endast med sin konstnärliga verksamhet skulle kunna försörja sig
och sin familj, förstår man, att Palms kritik upptogs med största välbehag.

I konstnärernas sällskap glömde kungen lätt sina bekymmer. På
Ulriksdal, där han särskilt trivdes, såg han dem ofta som gäster för längre eller
kortare tid. Själv sökte han upp dem i ateljéerna. Han delade deras glädje
och deras sorg. Gustaf Rydberg, som stod i hög gunst, tog han vid ett till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 21:33:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/9/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free