Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düsseldorfskolan och Karl XV:s konstnärskrets. Av Ad. Anderberg - Den krönte kamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fälle med sig till Norge, där dessa båda — flitigt målande från morgon till
kväll — tillbragte lyckliga dagar tillsammans under det bästa kamratskap.
Johan Christoffer Boklund var emellertid i första hand hans rådgivare
och förtrogne i allt, som rörde konstnärliga angelägenheter. Sedan denne
hemkallats efter studierna i Miinchen och Paris blev han professor i
figurmålning, intendent vid kungens egna samlingar och vid Nationalmuseum
samt till slut även Akademiens direktör. Som lärare ägde han just de
förutsättningar, som framåtsträvande ungdomar värdera. Scholander, som
ivrigast arbetat för Boklunds hemkallande, omtalar i ett brev, att den nye
läraren redan efter en vecka ryckt upp eleverna på ett förvånande sätt. Snar
till materiell hjälp var han även, så långt det stod i hans makt, och när
denna ej slog till, drog han sig ej för att påkalla intresse från högsta ort.
Att Boklunds egen konstverksamhet stannade i utvecklingen, kan ju icke
förvåna. Främst hade han specialiserat sig på genrer i 1600-talets
utstyrsel — »professor i trettioåriga kriget» blev han också kallad — men för
djupare grepp räckte tiden ej till. Han utförde länge flera mäns arbete.
Därtill kom hans under en följd av år nästan dagligen krävda tjänstgöring
vid hovet som kungens konstnärlige vägledare. Varje onsdag och lördag
skulle han under alla förhållanden disponera fyra till fem timmar för
kungens räkning. Av Boklunds efterlämnade anteckningar, där noggranna
uppgifter lämnas om det härunder bedrivna arbetet, framgår med all
tydlighet, att kungen tog sin målning på fullt allvar och ingalunda som ett
blott roande tidsfördriv. Motivkretsen varierades sällan. Lyckligast för
kungen voro enligt Boklund barrskogsmotiven med stora stenar, vatten och
kärr. Formaten på tavlorna voro ofta imponerande.
Utom med Rydberg och Boklund rådgjorde givetvis kungen även med
andra konstnärer: Edvard Bergh t. ex., Höckert och Wahlberg. Den
sena-res modernism, som många då förfasade sig över, avskräckte ej kungen på
något sätt. I Boklunds anteckningar för den 22 oktober 1870 läsa vi, att
hans elev målat luft och vatten med en palettkniv. Detta hade Wahlberg
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. »Sista paret ut» har måhända sin upprinnelse i ett
minne från Malmströms fattiga barndomsår och dess oskyldiga nöjen. Redan som barn
både ritade och skulpterade han. Konstnärsgryet var omisskännligt. Det berättas, att
Malmströms fader sålde sin enda oxe för att skaffa respengar dt sonen, som dd for till
Stockholm. Vid sidan av de monumentala uppgifterna, vilka främst fångade konstnärens
intressen, äro just barnbilderna ett friskt inslag i hans rika skapargärning. Tavelrubriker
som »Väva vadmal», »Grindslanten» och »Två tuppkycklingar» väcka hos varje svensk
minnen av reproduktioner, som på sin tid prydde sd många hem i vårt land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
