Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düsseldorfskolan och Karl XV:s konstnärskrets. Av Ad. Anderberg - Den krönte kamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärt kungen, som fann detta
mål-ningssätt »högst curieust». Under
sommaren 1871 vistades Wahlberg
på Ulriksdal, därvid konungen
använde sig av hans råd.
År 1853 utnämndes dåvarande
kronprinsen Karl till Akademiens
kansler. I sitt svarstal på preses’
hälsningsord yttrade han bl. a.
följande: »Fäderneslandets historia
och natur blive fördenskull
huvudföremålet för vår konst — de
bilda samfällt ett tempel, däruti
konstnärens arbete tillika skall bli-
va en dyrkan av naturens herre,
den allsmäktige». Med en dylik
inställning kan man förstå, att
kungen ej ägde någon överdriven
svaghet för den »bondgenre» —
uttrycket är Nordgrens —, som vid sidan
av den romantiska riktningen inom
landskapskonsten florerade i
Diis-seldorf. Kungens anförda
deklaration vann genklang särskilt hos två
J. Chr. Boklund ville med sitt historiemåleri
inte främst rekonstruera de stora, dramatiska
ögonblicken under den epok, varmed hans
konstnärsfantasi med förkärlek sysslade:
1600-talet —- minst lika ofta är det
trettioåriga krigets statister och vardagsliv han vill
återge, med ett uppbåd av historisk rekvisita,
som förvisso vittnar om studier. Härovan ses
å duken »Rådplägning, scen från trettioåriga
kriget» Gustav II Adolf själv konfererande
med skrivare och officerare •— den solbelysta
portiken år från slottet Merseburg i
Tyskland. — Oljemålning 1856. Nationalmuseum.
samtida konstnärer, Mårten Eskil
Winge och August Malmström, vilka också båda i hög grad blevo föremål
för kungens bevågenhet. Den lille Winge, som redan från barndomen var
förtrogen med Per Henrik Lings götiska förkunnelse, hade förälskat sig i
de stora formaten — »Kraka», »Tors strid med jättarna» (se plansch vid
sid. 326 i band 1), »Loke och Sigyn». Liksom Malmström hade han på sina
utlandsresor dröjt i Diisseldorf för att sedan fortsätta till Paris och Rom,
där inspirationen för monumentala uppgifter lättare infann sig. När de
båda återvänt till hemlandet, möjliggjordes deras fortsatta verksamhet i
ovan antydd riktning endast genom frikostigt mecenatskap från kungens
sida. Malmströms »Heimer och Aslög» blev en av dåtidens mest populära
målningar, och med den väldiga torson »Bråvalla slag» anknöt även han
till de götiska idéerna (jfr även plansch vid sid. 350 i hand 1), där redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
