Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düsseldorfskolan och Karl XV:s konstnärskrets. Av Ad. Anderberg - Den krönte kamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vårt land är icke pittoreskt och jämförelsevis ganska
färglösty>, ansåg Egron Lundgren. Han sökte ocksd i
Södern och Orienten motiven till de akvareller, som
skapade hans rykte — hans oljemålningar (ovan
återges den i Rom 1847 signerade *Procession vid Corpus
Dominifesten i Rom; Nationalmuseum) göra honom ej
i samma grad rättvisa som konstnär.
Sandberg angivit
riktningen. I pauserna målade
Malmström både
sommarnattens älvalek,
pojkarnas slagsmål om
grindslanten och »Sista paret
ut», en detalj i hans konst
-närsskap, som vann
allmän uppskattning.
Redan Marcus Larson
var hänvisad till
medhjälpare vid
fullbordandet av vissa målningar,
främst dem, som krävde
figurstaffage. Till detta
använde han sig ofta av
Zolls tjänster. T. o. m.
Tidemand och Gude inläto sig på dylikt samarbete. Winge, Malmström och
kungen fördelade mer än en gång rollerna vid en tavlas tillblivelse. På den
för riktningen typiska målningen »S:t Sigfrid predikande för
småländingar-na» kan man sålunda läsa både Malmströms och kungens signaturer.
Landskapet stammar från den senare, medan Malmström står för det figurala
inslaget. Cecilia Bååth-Holmberg berättar i sin biografi över Karl XV, att denne
kort före avresan till Aachen lät tillkalla Malmström och uttryckte för
honom sin förhoppning att efter tillbakakomsten återknyta detta samarbete.
Det blev ej så. Under färden till det stora nordiska konstnärsmötet 1869
i Göteborg, dit kungen i sällskap med en talrik krets konstnärer avrest från
Stockholm, hade han varit i strålande humör. För dessa sina gäster i det
kungliga tåget hade han varit den mest charmerande värd. Några dagar
därefter var allt annorlunda. Kungen hade under mötet konsulterat en skick-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Ännu långt in på 1800-talet firades 1 maj som en
allmän folkfest, med rötter i den medeltida majgrevefesten, i Stockholm med kortege och
promenad på Djurgården, vari även kungahusets medlemmar deltogo. Senare övertogs
festen, med ett genialt grepp, av arbetarrörelsen •— den traditionella majfesten samlade
samfundet i förhoppningar om lycklig sommar och skörd, medan det moderna majfirandet
kretsar omkring ett socialt lyckligare tdlstånd. Karl XV med sin svit passerar här (1 maj
1862) just Hasselbacken igenom ett vimmel av högtidsklådda stockholmare — i fonden
utbjuder en pojke en fingerad tillfällighetspublikation »Myggan». — Litografi av F. Weiss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
