Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studenten. Av Otto Sylwan - Studentlivets organisation och dess symboler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland nationerna i Uppsala var det Göteborgs nation, som först skaffade sig eget hus,
en liten låg, oansenlig träbyggnad vid S:t Larsgatan, dår nationen var inrymd 1822-—
1865 (till vänster). Bilden visar entrén på ena gaveln, troligen den, som vette mot
trädgården, till vilken man kom in genom en grind vid Sysslomansgatan. Byggnaden
innehöll endast tvenne rum. — Efter hand skaffade sig de övriga nationerna egna hus,
Väst-manland-Dala nation på den s. k. Lutgården vid Sysslomansgatan. Byggnaden, ett
rymligt tvåvåningshus, uppfört 1827—efter ritningar av E. Limnell, hade 1889 detta
utseende (t. h.) och har senare undergått genomgripande förändringar. -— Fotografier.
ella, men det allmänna, del speciellt akademiska och studentiska, måste bli
rätt monotont, hur rikligt det än var. Man kunde ju inte gärna sätta
hege-lianismen på vers, åtminstone inte för körsång. Poeten måste finna
lättfattliga symboler för idealiteten, »ljuset», var som vi hört den självfallna
av dessa.
Studenten företrädde ungdomen över huvud, hela landets ungdom, dess
hopp, dess framtid. Thorild hade redan ropat till ungdomen: om tio år
ägen I detta landet. Geijer hade tagit upp denna tanke, som egentligen
först nu rätt besinnades. Topelius fortsätter sin nyss anförda dikt:
»Vi äro morgondagens släkt,
den nya tidens morgonväkt,
som bryter genom natt och död
med omotståndlig glöd.
Omäteligt vårt rike står
ty hoppets vida värld är vår
och vårt är allt vad skönt och stort
ett mänskohjärta sport.»
Ungdomen har sin outslitliga symbol i våren; om dess härlighet hade
vaganterna sjungit; för dem var våren kärlekens tid, nu blev den bilden av
allt ungt och icke minst just av det kollektiva. Man kan fråga, om ej detta
till sist är det avgörande i denna varma känsla för de unga, den hade äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
