Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studenten. Av Otto Sylwan - Studentlivets organisation och dess symboler - Studentsången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lider icke ägt. Medan alla de andra studentsångerna blivit urmodiga,
ljuder alltjämt »Sjung om studentens lyckliga dar, låtom oss fröjdas i
ungdomens vår», det är den enklaste, den anspråkslösaste, och hur molnigt
och stormigt det närvarande ter sig, hur osäkert och mörkt det kommande,
så är det Sätherbergs och prins Gustavs sång, som tonar i majaftonen.
STUDENTSÅNGEN.
Öm det i äldre tid och ännu ett gott stycke in på 1800-talet nämnes
något om studentsång, kan det ej vara fråga om annat än »allsång», och
det i de flesta fall en icke disciplinerad. Uppslaget till en mera ordnad
gavs, då Karl Johan införde »beväringen», den primitiva begynnelsen till
en värnpliktsarmé. Den 1812 påbjudna vapenövningen fullgjordes av
studenterna för sig — det blev fjorton dagars festligt kamratliv —, och de
ville då ha en egen sång. Hæffner, bliven director musices i Uppsala,
anmodades och var villig, helst som han blivit förargad över att »Ärcke
Pis-pen» förbjudit studenterna att sjunga på gatan. Han skriver den 13
november 1813: »I somras exercerade studenterna . .. Atterbom skref en
Sång för dem och jag sade [!] en March derpå». Det var: »Samloms,
bröder, kring frihetens fana», sen tryckt i Geijers tidskrift »Iduna».
Därmed var uppslaget till studentsången givet, men utvecklingen gick
långsamt, bl. a. därför att det icke fanns någon repertoar. Kvartettsång
över huvud började vid denna tid odlas, men den levde mest på tyska
tonsättningar (om musiklivet, se bd 8, sid. 136 ff. och 338 ff.) Tillskott
kommo emellertid efter hand. Minnesfesten över Karl XII 1818 bragte
Geijers ord till den gamla s. k. Narva-marschen: »Viken tidens flyktiga
minnen». Den fosterländska sången (marschen) utgjorde, kan man säga,
stammen i den nya repertoaren; ett vackert exempel på andra grenar är
Dahlgrens och Arrhén von Kapfelmans »Våren är kommen» (1823). Samma
år sjöngs Tegnérs »Stjärnsång» vid en uppvaktning för skalden: »Stjärnorna
blinka ner på min ödsliga stig», tonsatt av en Uppsalastudent C. Sjögren.
Den vann genast oerhörd popularitet.
Den flerstämmiga körsången var sålunda i gång och fick yttre
sammanhållning 1830, då Fr. Tullberg, sedermera professor, blev dess ledare.
Riktigt konstituerad blev »Allmänna sången» 1842.
Lund kom snart efter. Kring 1830 gjordes ansatser att samla sångarna,
— det var då Akademiska föreningen stiftades — och det har sig så väl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
