Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och skådespelarkonst under 1800-talet. Av Oscar Wieselgren - Det borgerliga dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET BORGERLIGA
DRAMAT.
Som nämnt framträder
emellertid omkring
sekelskiftet ett klart och tydligt
behov av att bringa teatern
och det verkliga livet i
närmare kontakt med
varandra. Man ville på scenen
möta tilldragelser av mera
konkret och faktisk
prägel, ej blott konventionella
fiktioner, och i samband
därmed önskade man en
skådespelarkonst, soro
återgav människor och ej
blott tragiska hjältar eller komiska marionetter. Den författare, som
härvidlag bäst kom publikens önskningar till mötes, var den tyske dramatikern
Kotzebue. Han har i litteraturhistorien av gammalt ett mycket dåligt
anseende. En stram och reserverad bedömare sådan som den ryktbare Wilhelm
Scherer, vilkens tyska litteraturhistoria decennier igenom dominerade
universitetsundervisningen både inom och utom Tyskland, intar gent emot honom
den stränge och obönhörlige domarens position: »Ingen förstod sig bättre än
Kotzebue på konsten att smickra massans tarvliga instinkter, ingen lade
effekterna så bekvämt tillrätta för skådespelaren som han. Hos honom
efterverka alltjämt tendenserna från den litterära revolutionsperioden. Han
tar med Rousseau parti för naturen mot kulturen och träder i en om också
tam opposition mot det bestående, samtidigt med att han genom sin billiga
sentimentalitet undergräver de traditionella moraliska begreppen».
Denna tillintetgörande kritik, som förklaras genom bedömarens
förankring i den tyska klassicitetens konståskådning, ger oss i själva verket
nyckeln till Kotzebues enorma popularitet och hans dominerande betydelse för
sin samtids teater. Han befriade med sina låt vara tämligen billiga och
sentimentala stycken den dåtida teatern från den olyckliga abstraktion,
som hotade att helt beröva den dess publik. I Kotzebues dramer fick den
borgerliga åskådarkretsen i salongen se sig själv, sitt liv och sina konflikter
Gamla »Makalös» (se pl. vid sid. 346 i bd 4 och 244 i bd
8) var — reparerat, ombyggt och berövat större delen av
sin utsmyckning, sina tinnar och sirater — åren 1793—
1825 »Kongligt dramatiskt speetakelhus». På denna bild
av det fordom stolta De la Gardieska palatset från dess
sista år ses t. h. några figurer bära dekorationer och
rekvisita över gården. — Akvarell av C. G. Eckstein. Privat ägo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
