Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och skådespelarkonst under 1800-talet. Av Oscar Wieselgren - Det borgerliga dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återgivna på scenen. Skådespelarna tvingades ej längre att i klassisk
kostymering, toga, harnesk och lockperuk, återgiva gudar och heroer; i stället
fingo de i borgerlig vardagsdräkt spela hovråd, kaptener, godsägare eller
köpmän, inställda i konflikter, som var och en i sin egen erfarenhet
kunde tänkas ha prövat på. Det var alltså förklarligt, att både
skådespelare och publik mottogo den Kotzebueska repertoaren med tacksamhet
och hänförelse. Med den erövrade tredje ståndet den scen, som tidigare
varit adeln och kungamakten förbehållen.
Kotzebues första stora succé var skådespelet »Menschenhass und Reue»,
som symboliskt nog gick över scenen revolutionsåret 1789. Det blev inom kort
införlivat med repertoaren på alla tyska scener av betydenhet och nådde även
Paris, där det gavs på Théåtre Fran^ais. Till Stockholm kom det år 1791, då
det i lokaliserad bearbetning av skådespelaren och teaterledaren Didrik
Gabriel Björn gick över scenen på Munkbroteatern under titeln »De okände».
Själv spelade Björn den manliga huvudrollen, under det att den kvinnliga —
hans fallna men ädla och ångerfulla maka — spelades av den berömda
Fre-drique Löf, Kellgrens älskarinna (porträtt, se sid. 255 i bd 7). Den senare
rollplaceringen är särskilt intressant av det skälet att mamsell Löf eljest haft
stora tragiska roller som drottningarna i Voltaires »Semiramis» och Racines
»Athalie» till specialitet. Hennes övergång till det sentimentala borgerliga
skådespelet betyder i själva verket, att den gamla skolan medvetet flyttar
över i den nya. Hennes framgång blev storartad och i väsentlig grad
bestämmande för styckets. T. o. m. Kellgren erkände dess sceniska värde
(»få dramer äro skrivna, som haft större förtjänst av teatralisk effekt»).
Publiken kapitulerade från första stund, och från och med denna tid blev
Kotzebue en dominerande faktor i den svenska teatern.
För skådespelarnas vidkommande betydde detta en genomgripande
förändring. Tidigare hade de med eller mot sin vilja måst träna upp sig i den
klassicistiska spelstilen. Nu, då publiken under påverkan av den omlagda
repertoaren helt och hållet ändrat smak, måste man i både deklamation,
plastik och mimik tillämpa andra grundsatser än förut. Man kunde icke
spela på samma sätt, när man i praktfull barockkostymering deklamerade
Odens berömda svar till den romerske legaten:
»Men du begär ett svar, och vårt beslut du frågar.
Gack ut på våra fält och räkna, vart du går,
de redan dragna svärd, de redan spända bågar.
Se där det svar vi ge: ett svar som Rom förstår.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
