Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och skådespelarkonst under 1800-talet. Av Oscar Wieselgren - En ny skådespelaregeneration. Georg Dahlqvist. Emilie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ninggatan. Utan teknik,
itan plastik och utan
scenvana gick han upp på
Kungl. teatern och
begärde debut, vilket
märkvärdigt nog också medgavs
honom. Man kan väl
antaga, att det var hans
ståtliga apparition, som
räddade honom från att bliva
utkörd från teaterkansliet.
Av enfald eller tanklöshet
gav man honom
emellertid en debutroll, där han
var predestinerad att göra
ohjälpligt fiasko, Sicinius
i Leopolds ålderstigna och
dammiga tragedi
»Virginia», där av rollinnehavaren främst krävdes en ofelbar säkerhet i att läsa
alexandriner (Sicinius’ första replik är 24 rader lång, den andra 42 rader).
Att han skulle misslyckas i en dylik uppgift var självklart —- redan Lars
Hjortsberg hade gjort det trettio år tidigare — och man behöver ej för att
förklara hans nederlag tillgripa den av August Blanche lämnade
upplysningen, att majoriteten av hans medbroder i det hedervärda
lärftskrämare-skrået, ursinniga över att en kollega kränkt deras yrkesheder genom att
giva sig till aktör, samlats på teatern vid debuten för att gemensamt vissla
ut honom. Han förlorade emellertid ej modet trots den svårartade
motgången utan tog resolut sitt parti och gav sig ut i landsorten, där han som
allt i allo vid det populära Svanbergska sällskapet snart visade sig vara en
kraft att räkna med. Han fick under denna sin tid som kringresande aktör
fylla uppgifter av alla tänkbara slag, mest hjälte- och skurkroller i den
kvasiromantiska repertoar, som vandrartrupperna framför allt odlade. En
och annan uppgift av högre värde kom dock även under denna tid på hans
lott, så särskilt Karl Moor i Schillers »Rövarbandet», vilken sedermera långt
fram i tiden förblev en av hans bravurroller. Men om han under denna tid
blev förtrogen med scenen och förvärvade en betydande praktisk rutin, så
vande han sig samtidigt också att kritiklöst ge efter för sina konstnärliga
––––»Pd denna hdrda grunden,
blommar ingen ros för mig.”–––––
Georg Dahlqvist som markis Posa i Schillers »Don
Carlos*. — Samtida litografi. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
