Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutscenen i August Blanches mest populära och hundratals gånger uppförda folkkomedi
»Ett resande teatersällskap» säg enligt »Söndags-Nisse» 1868 ut pä detta sätt med, från
vänster, Stjernström (som Sjövall), Lagerqvist (som Öländer; »Ja, jag år riktigt
krass-lig ... jag var alldeles frisk, när jag lade mej ... men när jag vakna’, sd var jag
sängliggande»), Ny forss (som Grdström; tar sig på huvudet och känner lagerkransen: »Hvad
är det här9 Jag tror jag har qvistar i hufvudetl») och Sjöberg (som källarmästaren).
åter få pengar i kassan nödgades Torsslow därför att efter varje dylikt
försök hålla sig skadeslös genom att spela huvudrollen i ett rövardrama med
dueller, mord, bortbytta barn och enleveringar. Då blev publiken återigen
belåten och tyckte sig ha fått god valuta för sina pengar. Icke alltid räckte
dock Torsslows röstresurser till för dylika extravaganser. När han t. ex.
spelade Ferdinand i Schillers tragedi »Kabale und Liebe», skrek han i början
av stycket så våldsamt, att han var fullständigt hes i sista akten.
Inom den komiska repertoaren var den groteska karikatyren
förhärskande. Tidens mest uppburne representant för denna genre var Fredrik
Deland, som vann sin popularitet framför allt i August Blanches lustspel
och farser. Publiken tröttnade aldrig att se honom som den gamle
toddy-gubben Konjander i »Hittebarnet», där han förkroppsligade den typ av
småborgerliga Stockholmsherrar, som höllo till på tidens trånga och rökiga
men på något sätt gemytliga källare. Även en nogräknad bedömare som
Sv. folket genom tiderna IX. — 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
