Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och skådespelarkonst under 1800-talet. Av Oscar Wieselgren - Den psykologiska karakteristiken. E. M. Swartz. Elise Hwasser m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning och hans låga, lätt beslöjade
röst, som aldrig höjdes över det
vanliga uttalets styrka men som genom
sin oerhörda uttrycksfullhet
verkade på ett särskilt sätt fascinerande.
Med Swartz’ Hamlet kan man säga,
att den psykologiska
skådespelarkonsten slog igenom på den svenska
scenen.
Swartz verkade sedermera på
Kungl. Teatern till år 1881, då han
på grund av försvagad hälsa och
svikande röstresurser drog sig
tillbaka från scenen. Under årens lopp
gestaltade han en rad stora roller,
framför allt ur Shakespeare, men
fick därjämte icke sällan uppträda
i några av de förskräckliga
kolpor-tagestycken, som teaterledningen
ibland måste taga till för att locka
publik och fylla de sinande
kassorna. Särskilt populär blev han som den dystre och demoniske lord Rochester
i Currer Bells drama »Jane Eyre», ett stycke, som utgör ett konglomerat av
alla den dåtida sensationsromanens ingredienser, grymhet, vansinne,
bortstulna rikedomar, spöken, fångtorn och ännu mycket mera av samma slag.
Regiexemplaret av stycket beskriver utförligt lord Rochesters apparition:
»Han är omkring 40 år, hans utseende är kraftfullt och allvarligt, nästan
dystert; mörkt hår och polisonger, enkel men nobel dräkt; hans sätt att tala
är kort, djupt och befallande; hans uttryck har ibland något vilt, men som
hastigt förgår». Swartz lyckades ge liv åt denna affekterade romanfigur på
ett sådant sätt, att den faktiskt slog ut hans Hamlet i den bredare
publikopinionen. Framför allt dampubliken, som i tidens följetongslitteratur mött
otaliga variationer av lord Richesters demoniska gestalt, ägnade honom en
beundran utan gräns, och det sades allmänt, att Stockholms damer fallit
offer för en obotlig »Swartzsjuka».
Tragediennen i den nya generationen blev Elise Hwasser, född
Jacobsson (gift med den som kvickhuvud och eftersökt sällskapsmänniska bekante
Edvard Swartz som Hamlet.’— Litografi av
Th. Öberg efter teckning av A. G. Hertzberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
