Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sluta sig till hans följe, och vallhjonen på Alperna
lemnade sina hjordar, för att kasta sig för hans
föt-ter. I Lombaraiet, i sjelfva Rom, öfverallt, hvart
han kom, hemburos honom lika hedersbevisningar.
Och denne århundradets man, föremålet för en nä*
stan gränslös vördnad, betraktade sig sjelf som "en
vid en vagn spänd myra106”, bibehöll oförändradt
vid alla de ärebetygelser, hvarmed han
öfverhopa-des, sitt sannt cliristligt ödmjuka sinne, förblef
ståndaktigt på sin plats och vägrade ihärdigt att
mottaga de höga anbud, honom gjordes107. Hans
Clair-vaux var för honom hans Jerusalem, det stilla åt
betraktelser helgade klosterlifvet hans själs ädlaste
fröjd, och han suckade ofta öfver sitt mångfaldiga
indragande i verldslifvet och verldsärenderna och
de mångahanda deraf följande omsorger, som ej
lemnade honom någon ro; men han trodde^ att den
christna kärleken ej borde och ej finge vara
overksam, och att uppoffra sitt eget lugn för nästans frid,
vore att tjena Gud och efterfölja Christus. Han
var af naturen svag och spenslig, med en sjuklig,
genom försakelser utmärglad kropp, så att han mer
liknade en död än en lefvande, och hvarje hans
handling syntes vara sista ansträngningen af hans
slocknande lif; men hans mäktiga själskraft och
innerliga menniskokärlek besegrade alla kroppens
svagheter108. Har någonsin funnits, skrifver Luther, en
106) ”Formica plaustnun trahens.”
107) I Mailand, i Genua, i Rbeims erböds honom den
erke-biskopliga Slafven, och folket besvor honom au mottaga det
höga herda-embetet. En gäng, det var i Mailand, kom
stadens hela borgcrskap, med magistraten och presterskapet
i spetsen, tågande i procession till hans boning, och ville
med all makt uppsäUa honom på den erkebiskopliga stolen.
Endast genom en fintlighet lyckades det honom att afböja
detta och komma bort ur staden.
108) Bernhard låg på sin sotsång, då Erkebiskopen af Trier
kom till Clairvaux och med tårar i ögonen bad honom att
komma till Melz, för att söka stilla det fortgående, ödeläg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
