- Project Runeberg -  Svenska folkets historia från äldsta till närvarande tider / Fjerde Bandet /
77

(1834-1854) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blef för dem en afsky, då de på sin egen jord skulle
buga sig som slafvar under sina förtryckares ok;
en afsky, att den nya läran sattes som inseglet på
urkunden af deras träldom. De många blodiga
strider, dessa tappra stammar haft att bestå till
försvar för sin frihet och siua gamla gudar, hade hos
dem väckt ett sådant hat och ett sådant motstånd
mot Christendomen, att äfven landets egna Furstar,
som blifvit vunna för densamma, ej förmådde
vinna dem underlydande folk derför. Någon gång
bekände de sig af nöd dertill, såsom enda villkoret
för fred med sina öfvermäktiga fiender, men hemtade
sig åter, reste sig, afskuddade det fremmande
öf-verväldet, vände på nytt tillbaka till hedendomen,
förstörde i grund alla kyrkor och kloster, mördade
de Christna och dråpo deras prester, så att nästan
hvarje spår af Christendom åter försvann, och den
gamla dyrkan med ny kraft återlifvades. Och såsom
hos dessa Slaviska stammar, så öfver hufvud var
hedendomen ännu rådande bland Pomeranerna, de
mellan Oder och Weichseln boende folk; några män,
som med mer ifver än klokhet gjort försök att
bland dem utbreda Christendomen, hade blifvit
mördade, och en Spansk munk, Bernhard, som i
Rom låtit viga sig till BLskop öfver Pommern och
kom dit i torftig drägt, såg sig blott föraktad och
bespottad och undankom med nöd. Detsamma
var förhållandet hos de Lettiska stam marne, som för
sina gudar och deras prester hade en sådan
vördnad, att dessa med sin Öfversteprest, kallad Grivi,
i spetsen för sig, stodo i makt och anseende högre
än folkets egna Furstar, ty de från Öfverstepresten
utgående bud och befallningar betraktades såsom
gu-darnes vilja, och strängaste hörsamhet härutinnan
var samvetssak, den första af alla pligter191. De ti-

191) ”Crive, qnem colebant pro Papa, quia sicut dominus
Pa-”pa regit universalem ecclesiam fidelhim, ita ad istiusnutiun

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:07:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkhi/4/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free