Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tqed förhållandena i hemlandet, der utträngda från
rättmätiga eller förmenta rättigheter, förföljda eller
fruktande för sina fiender, sökte bistånd och hjelp
hos mäktiga, härvarande fränder till återvinnande
med vapenmakt af sin rätt. Samma
frändskaps-(orhållanden, samma tidens karakter och samma,
såsom det synes, Konung Knuts handlingssätt, som,
utan uppenbar deltagelse, dock gerna för egen
säkerhet såg grannrikena upptagna af inre
oroligheter, stälde Sverige denna tid till Norrige i ett
lika förhållande som till Danmark. Såsom i tiderna
härförut var Norrige ännu fortfarande en
oupphörlig tummelplats för de om konungadömet
kämpande, ändlöst uppstigande äkta oeh oäkta söner af
konungahuset och äfven sådana, som utgåfvo sig
derfor. Harald Gilles söner Inge och Sigurd394
hade vid pass sex år herrskat öfver landet, då år
1142 från Skottland kom öfver till Norrige en man
af namn Eisten, som sade sig äfven vara en son af
Harald Gille. Nemligen några ansedda, myndiga
män, som icke hörde till de rådgifvare, hvilka
förde styrelsen öfver landet i Konungarne Inges och
Sigurds barndomsår, hade dragit vester öfver
haf-vet till Skottland och derifrån hemtat denne
Haralds son395, för att genom den förbindelse, livari
han sålunda kom till dem, sjelfva komma till makt
och inflytande. Eisten blef på Öre ting tagen till
Konung, och Norriges rike deladt mellan bröderna
sålunda, att hvar af dem skulle hafva en tredjedel
af landet. Men brödernas olika lynnen kunde ej
länge draga väl tillsamman. Det kom mellan dem
till oenighet, derifrån till blodiga uppträden, och
dessa slutades med Sigurds dråp 1155 och två år
derefter äfven Eislens. Den bräcklige, vanföre In-
394) Se föreg. Bandet, s 96.
395) Man tror, att något yttrande af Harald sjelf under hans
lifstid gifvit anledning och grnnd lill den förmodan, att han
frun sina ynglingaår vesterut i Skottland hade en son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
