Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan de hade allt att frukta af Konung Håkan
och hans män, så att de icke kunde sätta någon
lit till dem. Då skedde, att Erlings egen femåriga
son, såsom härstammande från det gamla
konungahuset och närmast ättboren till Norriges rike, blef
tagen till Konung, och Erling sjelf, hans fader,
såsom en klok och kraftfull man, förfaren både i krig
och fred, satt till liöfding öfver hären, att vårda
och försvara riket under sonens minderårighet. Så
fortlopp åter kedjan af det inbördes kriget. Håkan,
på ett allmänt ting i Th rond hem tagen till Konung
öfver hela landet, stupade redan det följande året399
i ett sjöslag mot Erling. Men andra ättlingar af
konungahuset uppstego efter honom, och alla
funno anhängare. Erling tänkte då på medel, att for
framtiden trygga sin sons konungadöme och gifva
fasthet åt hans makt. Det hade intill denna tid
sedan Harald Hårfagers dagar icke varit sedt eller
kändt, att någon kommit till konungadömet, som
icke varit son, äkta eller oäkta, af en Konung;
mans-stammen endast hade rättmätiga anspråk,* fadern
borde hafva varit Konung i landet4U0. Så mycket
mer behöfde Magni thron stödjas. Det steg, Erling
dcrtill tog, och de villkor, hvarunder detta skedde
till vinnande af det föresatta målet, blifva af
betydelse för den framtida kampen och ingripa djupt
i Norriges följande historia. Han nemligen slöt sig
till kyrkan, att genom dess bistånd och ett
närmare sammanknytande af bandet mellan konungamak-
399) 1162.
400) Derföre, då Erling förebrådde Erkebiskop Eislen i
Thrond-hero, att han mot Olof den Heliges lag förhöjt örevärdet af
Throndernas sakören, genmälle Erkebiskopen, att ännu större
var det lagbrott, att den vore Konung öfver riket, som icke
var konungason, hvilket stridde b»de mot lagen och landels
sedvana; Magnus Er/ingss. S., c. 21, hos Sn. Sturl. På
lika sätt sade äfven Sverre till Konung Magnus: ”att ännu
”aldrig är i Norrige skedt, att den kallades Konung, som ej
”vore konnngason, förrän du Magnus;” Sverres S., c. 60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
