Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter tillbaka. Men ännu vägrade Sverre. Då
hotade Birkebenarne att dräpa honom, för att
sålunda köpa sig fred af Konung Magnus. Så hårdt
ansatt och strängt bevakad, då annat val for honom
ej återstod, gaf Sverre omsider efter och samtyckte
att blifva deras höfding Genast gåfvo
Birkebenarne honom konunganamn, i det efter gammal sed
de rörde vid hans svärd. Det var förgäfves,
Sverre gjorde föreställningar deremot; de sade, att icke
ville de tjena den, som icke var högre man än en
af dem sjelfva. De händelser, nu följa, bilda en af
de märkvärdigaste tidpunkter i Norriges häfder417
genom öfverlägsenheten och den ovanliga kraften
hos den man, som nu uppträdde på skådeplatsen
och i en fem och tjuguårig kamp, underbar genom
arten af äfventyr, vedermödor och oupphörliga
strider, bröt vägen för sig fram till thronen,
tillbakavisade den hierarkiska maktens anspråk och
hejdade dess tillvext. Sverres hela härilock, då han bröt
upp från Hammarön418 i Vermland, pä nordkusten
af Venern, bestod af sjuttio man. Så många ock
under framtåget och vid Sverres inryckande i
Norrige samlade sig till honom, förblef hans styrka
dock ringa mot Erling Jarls och Konung Magni.
Men Norriges beskaffenhet såsom ett land,
genomskuret af fjäll, sjöar, elfvar, moras och trånga
dalar, gjorde det möjligt för honom, att öfver fjällen,
genom de trånga passen, genom skogar ech
ödemarker vika undan för öfvermakten. I nödens stund
drog han sig inom Sveriges gränser till Vermland.
417) Äfvenså har Sverres S. ett stort värde deraf, alt
densamma till en slor del är författad under Sverres egna ögon,
och af honom öfversedd och rättad.
418) Ligger vid pass J mil söderut från Carlslad eller
Tingvalla ö, hvarifrån den skiljes genom den mellangaende
Ham-marö viken. Om öns tidiga bebyggande vittna dess många
åttebögar och -andra ålderdomsminnen; se Ekman och
Fer-now, I. c.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
