Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till dess i sjette led hans ätt med Håkan VI på
manliga sidan utslocknade, och Norrige då
förenades med Sverige. Han hade, sedan han förut, man
vet icke om med frillor eller med en laggift hustru,
aflat flera barn438, år 1185 förmält sig med Erik
den Heliges dotter Margareta, syster till Sveriges
Konung Knut Eriksson; hon födde honom en
dotter af namn Christina, som blef gemål till den i
Norriges häfder namnkunnige Filip Simonsson,
Bag-lernas tredje Konung, en dotterson af Svenska
Konungen Inge den Äldres ryktbara sondotter Ingrid i
hennes femte äktenskap med Arne på Stodreim439.
438) Nem ligen 2:ne söner, Sigurd Lavard och Håkan
(hvilken sistnämnde blef Konung efter Sverre, emedan den
äldre Sigurd dog före fadern), samt 2:ne döttrar, Cecilia och
Ingeborg. Om de alla haft en och samma moder och hon
varit Sverres lagliga hustru, eller de varit födda af frillor och af
olika mödrar, derom meddelas i Sverres S. icke ringaste
upplysning; det enda, som derstädes (c. 122) i detta
hänseende förekommer, är den tillvitelse, honom göres af det
Norrska presterskapet, att han ingått ett nytt äktenskap (neml.
med Margareta), medan hans förutvarande lagfångna hustru
ännu lefde.
439) Se föreg. Bandet, s. 52. Efter Konung Sverres död
1202 ville Margareta, hans gemål, ej längre qvarblifva i
Norrige, men tog med sig sin dotter Christina och sin
systerdotter af samma namn (dotter af Nils Simon Skalpsson,
dotterson af Konung Harald Gille), och begaf sig på väg till
Sverige. Birkebenarne sågo dock ogerna, att dottern af
deras så högt vördade Konung Sverre skulle draga bort af
landet, sände derföre män, som i Opslo npphunno den
bortlå-gande Drottningen, lockade med list till sig hennes dotter,
kastade sig med henne i en bål och skyndade bort. Då
Margareta, som eljest aldrig plägade lemna sin dotter ur
sig-te, i en hast saknade henne, ilade hon ned till bryggan, såg
med grämelse flickan bortföras och skriade till männen, att
de skulle gifva henne hennes dotter tillbaka. Förgäfves. Då
ropade hon: ”Gud gifve, jag måtle lefva den dag, då jag
”kunde göra eder så stor sorg och harm igen, som J nu
gö-”ren mig.” Håkan, Sverres son, då Konung, mottog med
broderlig kärlek sin syster; hon blef med stor heder hållen.
Margareta hade emellertid med sin syslerdoller fortsatt fär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
