Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margaretas syster Katarina trädde i Norrige
äfvenledes i äktenskap med en storattad man Nils
Si-monsson och blef genom honom moder till en dot-
den till Sverige och slagit sig ned i Vestergötland. Dit
kommo följande aret sändebud till henne frin Konung
Håkan med inbjudning att komma tillbaka till Norrige, der
både hon och henues systerdotter skulle blifva bemötta nied
all den heder, dem vederborde, och rikligen försörjas. Hon
kom äfven, men med vreden och hämnden i hjertat.
Håkans milda, vänliga, ärofulla bemötande mot henne
förmådde icke öfvervinna och släcka hennes hat. Hon hade sitt
eget kök, sitt eget bord, sitt eget hof. Julaftonen (år 1203)
inbjuden af Konungen, att med honom och hans hof
deltaga i Julfestens firande, satt hon i kungssalen i högsätet.
Derefter blef Konung Håkan sjuk, hans kropp uppsvällde, och
dä han sja dagar derefter (Nyårsdagen år 1204) alled, var
hela hans kropp blå och så uppblåst, att det hela deraf knappt
hade liknelse af ett menniskobeläte. Landets sorg öfver den
vänsälla Konungens så oförmodade och besynnerliga död var
stor. Misstankarne föllo på Margareta såsom en halfull, stolt,
högmodig qvinna, tvär och ovänlig i sitt förhållande till den
aflidne Konungen. Hon och hennes omgifning beskylldes
hög-Ijudt och offentligt, att hafva förgiftat honom. Det kom
dertill, att en af hennes tjenare måste bära glödande jern, till
bevis af hennes och alla hennes tjenares oskuld i denna sak.
Men så stort var hatet till Drottningen, och så starka
miss-tankarne äfven hos presterskapet, att jernbörden
misslyckades. Mannens hand, som bar jernet, blef bränd, och han
derpå genast dränkt. Men ännu ställde delta menigheten icke
tillfreds. Man sade, att Drottningen sjelf borde undergå ett
lika straff, och fara var, att detta äfven blifvit hennes öde,
om icke den högt ansedda Jarlen Håkan Galin, på fäderne
af Svensk ätt, skaffat henne bort och nnder säker
betäckning befordrat hennes färd österut till Vermland och
deri-från till Vestergötland. Hon kom ännu en gång till Norrige,
att öfvervara sin dotters bröllop med Konang Filip; detta var
hennes sista färd; hon afled några veckor efter brölloppet
år 1209, i Norrige qvarlemnande ett elakt namn och rykte,
i Vermland och Vestergötland åter många kostbara saker,
hvilka hennes måg lät sedan derifrån afhemta; Saga
Hako-nar Sverrissonar, Guttorms Sigurdarsonar oc Inga
Bardarsonar (i IV:de Tomen af Köpenh. Uppl. af
Konungasagorna), och Claasson, Norske Kongers Chron.
Under Sverres lifstid synes hon varit väl ansedd och äfven af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
